Det där med minnen...

Det är lite roligt det där med minnen och Sarha har munnits en grej från en dimmig forntid eller ja åtminstone så långt tillbaka som för två år sen. Det är förövrigt jag som sitter lite lojt sexig i mitten av den översta bilden, men just det här med minnen är lite speciellt för man minns ju oftast specifika saker, jag minns särskilt dagen innan reportaget då jag, Sarha och en tjej till konkade kulisserna från 81:an till c-huset, det var slitsamt då kulisserna är både många och otympligt tunga. Det hör också till saken att alla andra i spexet hade sagt att dom kunde vara med vi hade t.o.m flyttat det till den helgen så att alla kunde vara med, men man kan säga att dom uteblev med sin närvaro...

Sen kan jag ha haft något med den flackande blicken att göra (typ 90-95%) och det får jag ju ta på mig ansvaret för. Vem vet kanske var det mitt fel att det inte kom så mycket åskådare och dom vi hade skrämde jag nog bort när jag sjöng min solosång (iofs i slutet av pjäsen men ändå). Sen minns jag förresten också att vi var tvungna att ta ett reptillfälle då alla var där och måla färdigt alltihop för att ingen hade kommit när vi hade bestämt att vi skulle görat. Sen att Tony sprang runt utan byxor var mer ett plus liksom mer som eye candy... :p