The past came back to haunt me...

Eftersom jag är nere i Oskarshamn nu så passade jag på att gå förbi min farfar och farmors gamla hus, ett hus där min far växte upp och där jag spenderade en del av min ungdom. Man kan säga att det finns mycket familjehistoria i den här staden och som sådan så kommer många minnen tillbaka när jag är här. Huset var sig likt, det låg iaf på samma ställe som förr fast nu var det blåmålat men trädgården såg ut som den alltid gjort, fast den var iofs mer sprudlande när farmor levde. Jag känner ibland och särskilt nu när jag är här nere att jag egentligen aldrig försökte att lära känna mina far- och morföräldrar så bra som jag kanske borde ha gjort. Det känns tungt att veta att det skulle ta så många år för mig att inse vad jag borde gjort och att jag aldrig får möjligheten att reparera mina val. Jag känner sällan ånger vad gäller mina val här i livet men detta är något jag känner ånger för iaf...