Jag tänkte berätta en liten anekdot som inträffade för ett par dagar sedan. Min flickvän satt i sängen och påpekade att hon frös om fötterna, omtänksam som jag är föreslog jag att hon skulle ta på sig ett par strumpor. Då bad hon mig att ur tredje lådan uppifrån plocka fram ett par strumpor, återigen med hjälp av min omtänksamhet och känslomässiga mognad så frågade jag henne vilka strumpor hon ville ha. Berörd som hon var av min godhet och djuriska charm så tyckte hon att jag kunde plocka fram vilka strumpor som helst, "ta ett par bara" sa hon.
Med dessa ord ringande i mina öron så öppnade jag strumplådan och sträckte mig efter ett par strumpor som låg där, jag vände mig mot henne för att ta emot hennes tacksamhet. Då hon säger "Näe inte dom"...
Vad är då sensmoralen med denna berättelse, jo det ska jag tala om. Det kvittar hur snäll och omtänksam man än är, ibland så är kvinnor obegripliga varelser...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar