Inget griljerande..

Näe det blev inget griljerande eller köttbulls skapande idag, när jag kom hem till föräldrarna så hade dom redan gjort det själva. Vilket inte är dåligt av en halvt förlamad mamma och en helt okunnig (när det gäller matlagning) pappa.
Det måste sägas att pappa var väldigt stolt över att ha lagat mat och det tycker jag att han ska ha rätt att vara även om jag tror att det hade mer att göra med att min mamma styrde upp det hela än att min pappa helt plötsligt fick en kulinarisk kick. Som tur är så försvann inte min mammas vilja när hon fick sin hjärnblödnig utan den är lika stenhård som alltid.

Såna här dagar blir jag så glad över vad min mamma kan klara av på egen hand. Att helt enkelt veta att hon klarar sig utan hjälp eller med bara lite hjälp är väldigt lugnande, och det gör att jag inte behöver oroa mig så mycket för henne vilket jag har en tendens att göra per automatik ibland...