Igår dog Bob Probert! Jag förväntar mig iofs inte att någon som läser här faktiskt vet vem han var. Han var en ishockeyspelare från min barndoms NHL men det är egentligen oviktigt, han var bara 45 år men även det är egentligen oviktigt, han var hård på alkohol och droger under hela sin karriär och kanske var det det som kortade ner hans liv, det är egentligen oviktigt det också...
som ishockey-spelare var han begränsad, han var mer än slagskämpe än en lirare vilket hans 3300 utvisningsminuter på 935 matcher tydligt visar. Hans roll var helt enkelt att slåss med motståndarspelare (oftast killar som hade samma roll som honom), han var lagets polis helt enkelt. Jag var aldrig ett fan av Probert (eller andra fighters för den delen), det jag kände när jag såg honom var nog mer relaterat till skräck än någon annan känsla. Trots detta så blev jag lite ledsen när jag läste om hans bortgång, han var ändå en ikon för NHL under min barndom och så kommer jag säkert alltid att minnas honom...
Hans dödsfall gjorde även att jag märkte en annan sak. Jag hänger en del på svenska hockeysajter och där såg jag att när nyheten kommenterades så användes ordet RIP och då började jag fundera lite. Är det fel att använda sig av svenska när man lyckönskar den bortgångne, eller har vi blivit så amerikaniserade att vila i frid inte längre är gångbart? Vad tycker ni ska det vara RIP eller VIF?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar