Om man går på min hemstads gator sent en vardagskväll så ser man inte så värst mycket folk. Det är nästan som om det var undantagstillstånd och att alla som är ute efter tio blir skjutna på fläcken. Nu är väl iofs inte detta något som är specifikt för min hemstad, jag tror att det är likadant i alla små städer men när man ändå är ute vid den tiden på kvällen så kan man ändå tänka sig hur det är att vara alldeles ensam i världen...
Idag så har jag tittat på en science fiction film som heter "The quiet earth" som just handlade om en man som blev helt ensam i världen och den fick mig att tänka på två saker, dels på vad man själv skulle göra om samma sak hände en själv och dels att väldigt många sci-fi filmer använder ensamhet som uttrycksätt. Filmer som 28 dagar senare och I am legend berör ju just hur ensamhet påverkar folk samtidigt som dom blir jagade av zombies. I quiet earth så finns det inga zombies, bara ensamhet, så jag skulle nog säga att det inte är en vanlig sci-fi film, ej heller att den är sådär jättebra men den är väldigt tänkvärd iaf...
När jag var barn så visste jag definitivt vad jag skulle göra om jag var ensam i världen, jag skulle ha gett mig av till leksaksaffären och länsat den på allt häftigt. Jag har iofs lite andra prioriteringar nuförtiden men det finns fortfarande en sida hos mig som vill länsa leksaksaffären, den stora skillnaden mot när jag var barn är väl att jag nu faktiskt förstår vad det skulle innebära att vara den ende i hela världen. Tänk vad mycket saker man måste vara två eller fler för att göra, sex är exempelvis bra mycket lättare om man är två, tennis likaså. Sen är det där med mat och vatten och el och allt annat som man tar för givet, ni vet det där som bara finns där automatiskt, som om det inte skulle vara nog att vara ensam menar jag...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar