Jag hoppas att slutet är nära...

För jag orkar inte med det här längre, man lockas hela tiden med att skiten ska vara slut imorgon men det tar ju aldrig slut och nu börjar t.o.m mitt tålamod att frätas sönder av allt dåligt som det här för med sig. Man kan inte göra något normalt för hela tiden så ligger det där och naggar, sliter med sina klor och sargar mitt kött så att såren blir synliga för alla, livet är ett mörker, åtminstone mellan 07.00-16.00 på vardagar... :p

Det positiva är att jag hittat mina öronproppar så nu när dom borrar i lägenheten bredvid min så kan jag ändå sova. :) Take that you bastards! Det är nästan så att jag skulle säga att jag har vunnit, jag har slagit dom, iofs inte med deras egna medel men som alla vet är fem öronproppar fler än fyra slagborrar...