Min bakande lilla mamma...

Jag älskar min mamma mer än något annat på denna jord, missförstå mig inte jag älskar en del av er andra också, förhoppningsvis så vet ni vilka ni är och om ni inte gör det så är ni dumma i huvudet. :p

Men för att återgå till min mamma, hon har alltid varit viktig för mig, hon är min stabila punkt, mitt fort om man så vill. Hon var sjävständig, stark, fyndig, händig och envis, satan vad envis hon är och hon kunde aldrig ha fel heller, inte ens om vi båda visste att jag hade rätt (det ska dock erkännas att det var likadant åt andra hållet).

Alla dessa egenskaper älskar jag och inte bara hos henne men jag tror att det var min syn av min mor som oövervinnerlig och stark som gjorde att jag tog det så hårt när hon fick hjärnblödningen som nästan tog henne ifrån mig och min far.

Många utav dom egenskaperna som jag älskade hos henne försvann i takt med att hjärnblödningen blev värre, självständig är hon fortfarande så långt det nu går med en förlamad högerarm och det faktum att hon inte kan gå utan krycka, styrkan och fyndigheten finns kvar men de har förminskats lite men man ser dock glimtar av dom ibland, händigheten är nästan helt borta nuförtiden nu sitter hon mest och tittar på tv, det finns inte så mycket mer att göra.

Envisheten den är dock lika stark om inte starkare som förr, eller som hon beskrev hur det var att leva med ett handikapp "Tja vad ska man göra? Man får helt enkelt leva med det" och det är denna envishet som gör tror jag, att hon lyckats med att åtminstone få ett drägligt liv men det finns tillfällen då jag blir väldigt stolt över min mamma, som idag hade hon bakat en kaka, det är iofs inget speciellt med det, hon gör det rätt så ofta, näe det jag blev stolt över var att hon i kakan skulle ha rivet citronskal. Detta citronskal rev hon själv och om ni undrar varför jag blir stolt över en sån sak så säger jag bara försök själva riva citronskal med bara en hand, eller varför inte baka hela kakan med bara en hand. När ni gjort det så kommer ni förstå varför min mamma gör mig stolt... :)