6. Vad morgondagens sköte bär med sig...

Imorgon så är jag ledig och kommer därför att ta sovmorgon det gjorde jag förvisso idag med men eftersom jag jobbade idag så räknas inte det på samma sätt. Morgondagen är helt ledig från allt vad bekymmer och krav heter. Imorgon så ska jag bland annat också lägga upp en berättelse om min kamp mot möglet i mitt kylskåp men det är en berättelse i sig...

5. När jobbet kallar...

Och vill att man ska komma dit tidigare så måste man ju iaf fundera på om man vill gå dit. Personligen så har jag aldrig gillat inringning för jag blir sådär jätteuppstressad bara av att tänka på att någon ska ringa och säga åt mig att jag måste jobba. Jag kan liksom inte slappna av ett endaste dugg och som ni alla vet så mår man inte bra om man inte kan slappna av eller ens får möjligheten att slappna av. Därför så är det väldigt skönt när jag idag visste att jag skulle börja jobba vid 18:00. Det blir ju inga konstigheter och man vet ju vad man har att göra, idag var det förresten full fart när jag kom in, mycket folk och stress och jag hade kul så detta var en bra dag... :)

4. Med minuter tillgodo...

Kan man ordna stordåd, det är iofs inget som händer här idag men man vet ju aldrig, dagen är ju inte slut än. Dagen i sig har väl inte varit dålig eller för den delen bra. Det började med mardrömmar och på den vägen har det varit hela dagen, alla planer jag hade gick väl mer eller mindre om intet, jag har varit frustrerad och lite tjurig på en och samma gång. Det blev väl iofs lite bättre när gumman kom hem :) men det är fortfarande något som gnager jag vet bara inte vad, känns nästan som att jag förlorat något. Något som är svårt att definera, jag vet bara att det är jobbigt, hoppas att det släpper snart eller att jag faktiskt listar ut vad det är...

3. En hemtenta kommer sällan ensam...

Jag har idag fått tillbaka den första tentamen som jag skrivit på utbildningen, det var en hemtenta som var tredelad. Den första delen handlade om bok och bibliotekshistoria, den andra handlade om digitala medier och den sista handlade om informationssökning. Sammanlagt så var hemtentan värd 5 hp men varje del/fråga hade olika poängsystem. Det roligaste med hela grejen är att man väldigt tydligt kan se vilken av delarna jag jobbade mest med och viceversa.

På första frågan fick jag 4 poäng av 5 möjliga och lärarens kommentar "Fantastiskt bra svar" och jag måste erkänna att mitt ego svällde lite där men som ni förstår var det också den frågan jag ägnade mest tid. Plus att den faktiskt blev ordentligt korrläst (Ett väldigt stort tack till den som gjorde det förresten :)).

Andra frågan fick mindre tid och ingen korrläsning men jag lyckades ändå få 2 poäng av 5 möjliga och därför blev jag godkänd även på denna (2 poäng var minimum gränsen), texten var bra men det saknades referenser, annars så hade jag säkert haft mer på den.

Den sista frågan var en infosökningsfråga som pga dåligt med tid (dålig planering från han som skrev den) inte alls blev som den skulle och därför blev jag underkänd och fick rest på den. Men men det är ju bara en del så det känns faktiskt riktigt bra ändå... :)

2. Okej nördvivån höjdes väl lite... :)

Mitt senaste inköp har varit ett par samlingsalbum med X-Men nummer 229-264, dom är lite speciella för dom för mig tillbaka till min ungdom då X-Men fanns i svensk översättning också. På den här tiden så fanns inga dåliga filmer, bara serietidningarna, Hugh Jackman hade fortfarande inte tagit av sig skjortan och Gambit hade fortfarande inte dykt upp... :)

1. En datanörd in the making...

Idag har jag insett att det verkar som att jag kommer få lära mig webbdesign av något slag ändå och det är faktiskt rätt kul eftersom jag funderade på att läsa ändå. Förhoppningsvis så kommer jag fatta något av det och jag har ju iaf ett par experter att tillgå...

Om ni undrar över numreringen så beror den på att jag räknat ut att jag skrivit 967 inlägg så det behövs bara 33 st till för att nå den magiska gränsen så fram tills dess så kommer jag numrera inläggen...

På teatern har vi varit...

Idag så har det varit besök på stadsteatern för att se musikalen Grease som min älskling är med i, den var riktigt bra, bra sångare hela bunten. Sen kan man väl säga vad man vill om själva skådespeleriet men även det hade sina ljusa punkter. Som tur är så är det ju en musikal och inte en dramatenpjäs så att dom castat bra sångare/sångerskor är ju inte konstigt. Danserna var både snygga och imponerande med nästan tretti pers ibland. Jag måste verkligen säga att den är väl värd att gå och se så det bör ni som inte gjort det än göra... :)

Korv...

Idag blir det hemmagjord grynkorv!

Glass...

Idag tycker jag faktiskt att jag gjort mig förtjänt av glass med mycket chokladsås och en massa strössel. Detta till trots att jag frusit som en hund idag eller ja det var väl i huvudsak fötterna jag frös om men dom ska jag ju ändå inte ha i glassen. Egentligen så skulle jag vilja ha banan till så jag och grädde så jag kunde göra en variant på banana split, fast om jag ska vara ärlig så tål jag inte bananer men dom är väldigt goda. Min banana split görs iaf på skivad banan och inte splitad som på restauranger...

Jag har en idé...

Som jag arbetat på ett tag nu, jag äger nämligen en gammal almanacka med klassika filmaffischer som tema och jag har tänkt mig att rama in dessa och hänga dom på väggen. Så idag var jag nere på stan och fått ett kostnadsförslag och det blev ju en del men så är det ju 12 tavlor också, har förvisso inte bestämt mig ang det där än men jag funderar ju på det iaf. Snyggt skulle det bli och så skulle det vara skönt att fylla väggarna med något...

En stor jävel...

Jag måste införskaffa en ordentlig knivslip så att jag kan skärpa mina knivar här hemma, för som ni alla vet så måste knivar vara ordentligt vassa när man ska skära med dom. Det skadar heller inte om dom är rejält stora också för då har man ju helt enkelt mer att skära med. Näe om jag skulle ta och inventera min knivlåda lite...

Heminredaren slår till igen och anar ett färgtema i lägenheten...

Det är lite konstigt men det har blivit lite mer färg här hemma nu, eller ja egentligen så är det ju inte så jättekonstigt. Om man införskaffar nåt med en viss färg så säger det sig ju nästan själv att det blir lite mer av den färgen i hemmet. Lila är färgen som mitt hem börjat få, visserligen så är det bara en köksmatta och gardinerna än så länge men det finns ett tema där iaf...

Det viktigaste just nu är att hitta en lampa till hallen så att det faktiskt går att se vad man gör där, dock är det stora problemet med det att hitta en lampa med rätt sorts takfäste. Det är på gång iaf en annan sak som förhoppningsvis ska vara på gång inom en snar framtid är en rensning av kylskåpet. Jag vet att detta kan komma lite som en chock för er men det verkar som om det finns lite mögel som lever i frihet därinne...

Ny vecka nytt tema... Vad sägs om mat och hem?

Ja det är ju dags för en ny vecka och med den så kommer ett nytt tema. Jag har tänkt mig att denna vecka ska handla om matlagning och mitt hem, jag ska bli hobbyonanist helt enkelt, eller näe det heter det nog inte, det heter nog nåt i still med interiördesigner på rotnivå...

Idag hade jag tänkt mig att det skulle bli lite om mat, tyvärr har jag legat av mig vad gäller att laga mat och baka hemma, jag har helt enkelt blivit lite slö. Jag har vissa förhoppningar att detta ska börja åtgärdas inom en snar framtid, kanske t.o.m under den här veckan. I väntan på de kulinariska mästerverken som väntar så får ni ett recept av mig, ett lätt ett till på köpet. Jag har fått förmedlat att man även kan ha i färdigkokt pasta också med gott resultat...

Detta är en snabb och lättlagad röd linssoppa

Stek en finhackad lök mjuk i lite olja och tillsätt 2,5 dl röda linser, 425 g konserverade krossade tomater och 1 l grönsaksbuljong. Koka upp, sänk värmen och låt sjuda i 20 minuter. Rör ner lite hackad basilika. Servera med crème fraiche...

Min älskling... :)

Ni som följer den här bloggen vet att jag väldigt sällan eller nästan aldrig skriver om min flickvän eller mitt förhållande. Idag har jag dock tänkt skriva om henne, det passar ju perfekt som avslutning på temaveckan om kärlek...

Jag älskar min flickvän för hon är den hon är, jag älskar hennes skratt och hennes humor, jag älskar att hon låter mig vara den jag är, samtidigt är hon den enda som ser igenom mig helt och fullt, den person som jag inte behöver bära några masker inför. Jag älskar att hon är så kramig och gosig, jag älskar att hon är den mest varmhjärtade människa jag känner, en människa som bara vill mig väl. Jag älskar att hon har en organisatorisk sida som inte är av denna värld, själv kan jag knappt organisera mig ut ur lägenheten. Jag älskar hennes intelligens och smarthet, jag älskar att hon är en stark kvinna med starka åsikter. Jag älskar att hon är känslosam och vågar gråta. Jag älskar hennes envishet och hennes tjuriga sida. Jag älskar alla hennes fel och brister lika mycket som jag älskar alla hennes goda sidor. Jag älskar henne av hela mitt hjärta... :)

Det mina vänner är vad kärlek är för mig...

Så är det...

Kärlek är att komma hem sent på lördagskvällen efter mycket att göra på jobbet och träffa min älskling. Nu blir det film och gos här... :)

Äsch...!

Vitt klägg på byxorna och jag som brukar vara så försiktig... :(

Ät rätt och knulla som kaniner...

Om man vill ha bättre sex så ska man äta rätt, iaf om man ska tro på den här artikeln. Visst kan dom ha rätt men visst ser listan ändå lite osexig ut? Jag menar exempelvis ostron, alla ni som någon gång ätit ostron vet ju att det inte smakar sexigt, inte ens litegrann, det är mest bara saltvatten. Så egentligen kanske man kan hoppa i havet och få samma reaktion om man tar sig en kallsup. Det man kan säga om listan är ju att det mesta på den smakar för att vara politiskt korrekt mindre bra. Champagne är bara potenshöjande för dom som tycker att det är viktigt med pengar. Ju dyrare champagne är desto mer upphetsande är den för smaken är definitivt inte upphetsande och att hälla den på någon innebär att man måste slicka som en galning för man vill ju inte ha champagne i sängen heller...

När det gäller choklad så tycker jag att det är alltid är så konstigt att det aldrig är den goda chokladen som har goda egenskaper! Det är alltid den mörka chokladen som är bra, både mot högt blodtryck och okåthet, så nu vet ni vilka baktankar jag har om jag bjuder er på mörk choklad. Jag vill ha er kåta med lågt blodtryck...

Selleri är ju helt okej, särskilt i kinamat med mycket chili, chili är ju förresten för himla bra eller beroende på hur man läser vad som står så kan man antingen bli sexuellt känslig eller bli ett nervvrak av chili. Jag äter ju mycket chili och visserligen så kan jag väl inte säga att jag blivit mer sexuell av det, jag har ju om sanningen ska fram inte blivit ett nervvrak heller. Sparris däremot är ju inget att hänga i granen eller i kuken för den delen. Fast man kan ju alltid säga det om man inte äter sparris, "du kan lugnt svälja för jag äter inte sparris". Fast då måste ju den som suger ha läst denna artikel för annars kommer man ju framstå som något konstig...

Vad gäller té så kan jag väl säga som så här att med tanke på hur mycket té jag dricker så borde min kuk stå som ett spett konstant. Jag kan ärligt säga att den inte gör det, den står t.ex inte nu men det kan bero på att mitt té är slut. En ny kopp står dock och drar. Så vem vet, kuken kanske hårdnar här när jag fått mig en klunk té och om den gör det så ska jag börja sälja téblandningen under namnet "Martins Sex Té...En liten klunk och det som verkar dött återuppstår"...

Jag är medveten om att ni nu tänker att jag borde jobba inom reklamsektorn eftersom jag kommer på så spiffiga namn på produkter, särskilt dom som är lite snuskiga. Ni kan ha rätt i det och vem vet kanske blir det där jag hamnar till slut. Nu har ju inte detta med snuskmat att göra utan vi får återkomma till hur smart och rolig jag är en annan gång. När det gäller snuskmaten så tror jag att mitt sexliv klarar sig bra ändå, även utan snuskmat alltså. Alla grejer funkar som dom ska och tillräckligt ofta också om ni vill veta hur ofta så får ni skriva på en väntelista som jag kan tillhandahålla och bara så ni vet så äter jag ingen sparris... :p

Choklad är kärlek...

Ja jag tror faktiskt att det är så, det är sött och varmt och ibland så finns det nötter och russin i, visserligen känns detta som ett "Forrest Gump" ögonblick men visst kan man säga att det är så. Ibland så får man mörk choklad som är bitter och alldeles horribel, den kan vara med olika fyllningar och dessa fyllningar kan vara hur goda som helst men faktum kvarstår att det ändå är mörk choklad och det är till syvende och sist så är det hemskt illa...

Sen finns det ju vit choklad och den är alldeles för sött och sliskig i det långa loppet. Visst den är jättegod sådär i början men man tröttnaar snart ändå...

Den bästa chokladen och den bästa kärleken är ju den som är 50/50, helt enkelt en jämn blandning mellan sött och bitter, en blandning mellan humor och allvar, en blandning mellan nötter och russin. Bra kärlek är alltså som en Marabou chokladkaka, allra helst med nötter och russin...

Kvinnor är onda?

Jag har förvisso aldrig träffat på en kvinna som jag tycker är ond men om man utgår ifrån toalettklottret på högskolan i Borås så är det där dom finns. Kanske inte specifikt på högskolan utan mer generellt i Borås då. Texten lyder iaf "LITA INTE PÅ SAKER MED TRE KNULLBARA HÅL", förvisso så har ju bowlingklot också tre hål så det är kanske det han menar. Sannolikast är dock att han menar kvinnor, han generaliserar helt enkelt och framstår som väldigt bitter. Det i sin tur innebär säkerligen att han ändå inte fick stoppa nåt i de tre knullbara hålen...

När valmöjligheten tas ifrån en...

Jag skulle nog vilja kalla mig för en komfortist vilket inte är ett finare ord för onanist utan snarare är ett uttryck för att man är nöjd med det man har. Detta gäller förvisso inte sex där jag tycker om att exprimentera då och då på alla möjliga sätt. Detta inlägg ska dock inte handla om mina sexfärdigheter på något sätt utan det ska handla om en annan sak som också är väldigt viktigt när det gäller sex, nämligen kondomen...

Som komfortist så kan man inte när man ska ha sex bara ta vilken kondom som helst och rulla på snoppen, näe man vill ju ha den beprövade sorten, den som alltid funkat förut, den som jag trivs i helt enkelt. För mig har det alltid varit Okeido, jag har testat andra men dom har inte varit lika sköna eller suttit lika bra. Nu har dock komfortisten i mig fått problem för just kondomen Okeido har utgått ur sortimentet, visserligen så finns det ett substitut, nämligen Grande och visst måtten på den är ju desamma, förutom att den är tunnare men den är ju ändå inte min kondom. Jag tror ändå att mitt största problem med detta är att jag inte får välja att byta kondom själv. Valmöjligheten har helt enkelt tagits ifrån mig. Det är som att vara ihop med någon och sedan höra att hon utgått ur sortimentet och att man får ta den här i samma format men med annat namn istället.

Kärlek och sex

Om man söker på ordet love på google så får man fram en fruktansvärd massa träffar, om man sen söker på ordet sex så får man visserligen inte lika många träffar men 590 000 000 är ändå rätt många. Så egentligen så kanske man bör känna en viss cynisism mot kärlek och sex så därför tänkte jag faktiskt ge er en väldigt ocynisk syn på kärlek så här i början av veckan, vi har ju ändå sju dagar på oss liksom. Här är Power Puff Pinglorna med "Love makes the world go around"...

VECKANS TEMA: KÄRLEK OCH SEX

Jag måste erkänna ännu en gång att det var väldigt svårt att få ihop sju inlägg om döden. Jag trodde faktiskt att det skulle bli rätt enkelt men sen när jag väl började skriva så blev det jobbigare både på ett mentalt och känslomässigt plan, det blev helt enkelt så att jag tänkte väldigt mycket mer på döden än vad jag egentligen ville under förra veckan. Därför kommer denna vecka att enbart handla om kärlek och sex, visserligen lika ångestframkallande som döden i vissa fall men förhoppningsvis lite lättare att skriva om ändå... :)

Sista dagen med döden...

Idag så hittade jag denna dödsannons i DN och även om jag aldrig varit något fan av Boyzone så tycker jag att han dog lite väl ung. Vilket också fick mig att fundera på det där med vår rädsla för döden. Kanske är det så att vi är rädda för döden för den är så plötslig, den bara är där helt plötsligt, den går inte att planera (och nu menar jag inte dödshjälp) och kanske är det just det som gör att vi kan leva med döden. Tänk att veta exakt vilket datum man skulle dö på och tänk vilken ångest man skulle ha timmarna, dagarna, veckorna och åren innan slut datumet nås...

Döden är ändå konstig på det sättet, en del människor som vill dö unga lever tills dom är gamla och en del som vill leva för evigt dör unga. Visst skulle det vara skönt om det fanns en ultimat plan som man kunde få förklarad för sig när man dött? Då kunde det kanske vara lättare att acceptera döden som något man måste genomleva men dö måste vi ju göra det är bara hoppas på att det går fort och att man blivit typ nittio innan man gör det...

Jag hittade denna artikel och funderade lite på om jag själv skulle kunna jobba med sådant eller om jag skulle ha svårt att röra de döda kropparna. Även om jag inte är rädd för döden så känns det makabert att jobba med kroppar. Fast det gör ju egentligen slaktare också, jobbar med döda kroppar också, för när döden inträffat så är det ju bara köttet kvar och slaktare har jag inte lika svårt att se mig själv jobba som. Inte för att jag vill jobba som slaktare jag tror bara att det är lättare än att jobba med döda människokroppar hur köttiga de än är...

Dödstråkigt?

Finns det något som heter det? När jag satt och tittade på fotbollen idag så tyckte jag att matchen var lite tråkig och började fundera på om något verkligen kan vara dödstråkigt, kan man helt enkelt dö av att ha tråkigt? Inte för att matchen i sig var så tråkig men den var ju inte en sprudlande uppvisning i offensiv fotboll heller. Man hade ju hoppats på något mer, åtminstone hade jag det iaf...

För att hålla oss kvar vid dödstemat så skulle man kunna säga att det svenska hoppet om VM-spel dog ikväll, det är visserligen ett konstigt uttryck och visar återigen att döden nästan alltid ses som något negativt. Fast vad gäller fotbollen så vet man ju aldrig Malta kan ju faktiskt vinna mot Portugal även om sannolikheten för det är ganska minimal...

Döden på larvfötter...

Jag ska vara ärlig mot er. Jag har börjat tröttna på döden och denna temaveckan men men det är ju bara tre dagar kvar tills det är slut och skam den som ger sig. Idag så tänkte jag skriva om film, visserligen mest pga namnet på filmen passar in så bra i temat. Eller ja det svenska namnet då, "Döden på larvfötter" eller "Misfit Brigade" jag är om sanningen ska fram väldigt osäker på om jag ens sett denna film. Nu tror jag iofs inte att den är särskilt svår att lista ut handlingen i eller att alla tyskar pratar engelska, det gör säkert alla ryssarna också.

Det jag egentligen tänkte på när jag skrev här är att om man vill ge sin film ett lockande namn som är både dramatiskt och skrämmande. Ta exempelvis "Titanic" det är ju en kärlekssaga men om man slänger in taglinen "Dödsbåten" före "Titanic" så blir den ju väldigt mycket mer dramatisk. Detta brukar förvisso göras ganska regelbundet i skräckfilmer, särskilt zombiefilmer som faktiskt handlar om döda människor så det är ju okej med taglines som "The dead has risen and now they want your flesh", påtal om zombiefilmer "Zombieland" verkar kunna vara en riktigt kul film...

Så varför gör ordet död att en film blir mer dramatisk? Är det bara för att döden är det mest skrämmande som finns? Jag tycker exempelvis att pedofili är bra mycket mer skrämmande och vidrigt döden men att använda det som tagline funkar inte. "Pedofilikryssaren Titanics undergång" blir inte lika dramatisk, snarare parodisk. Så varför döden? Är det oundvikliga så skrämmande eller är det just för att det är oundvikligt som det är så skrämmande?

När döden kommer på besök...

Det har varit lite tunga inlägg dom senaste dagarna vilket iofs inte är så konstigt när det handlar om döden. Detta gör att vi idag istället har ett inlägg med döden som humor, exempelvis kan man ju fråga sig vad man skulle bjuda döden på när han kommer på besök. Monyhy Python är väl rätt personer att svara på en sådan fråga eller hur?



Rent generellt så har Monthy Python en väldigt sund syn på det där med döden...

2012

Jag tror att alla människor har fobier en del större och en del mindre. Min största fobi och antagligen största skräck är ett årtal, ett årtal som de senaste åren har haft innverkan på mig. Årtalet är 2012 och eftersom det närmar sig med stormsteg så blir jag nervig redan nu när tänker på det. 2012 kommer vara ett jobbigt år för på något sätt så kommer varje dag vara ett alldeles eget helvete. Egentligen så är det väl inte årtalet i sig som är en fobi utan det är vad årtalet står för som är problemet...

Det börjar egentligen 1985, jag var nio år gammal och min farmor som jag älskade mer än något annat hade just dött i leukemi. Jag var egentligen för ung att förstå exakt vad som hänt men jag förstod iaf att jag aldrig skulle få se henne igen. Nio år är ingen lång tid att känna någon, nio är definitivt inte mitt lyckonummer när det gäller döden heller. Jag insåg det inte då men siffran nio skulle hemsöka mitt liv från den stunden...

Nio år senare 1994 så dog min mormor, hon som var min starkaste stöttepelare. Gammal och sjuk hade hon blivit men gnistan fanns kvar. Det är samma envisa gnista som finns i min mamma och till viss del i mig med, det är gnistan som gör att man accepterar vad livet än ger en. Det konstiga är ibland att man inte inser hur mycket man älskar en person förrän personen är borta för alltid. Nuförtiden när jag tänker på henne så känner jag bara saknad och inte bara för att min mormor lagade världens bästa köttbullar och söndagsstek, utan även för att det tomrummet hon och farmor lämnat efter sig i mitt hjärta aldrig kan fyllas av någon annan...

Det var först efter att min farfar dog 2003 som jag började känna en viss oro när jag insåg att denna gång så var det återigen nio år sedan det förra dödsfallet. Min farfar var en underbar farfar, han gillade att skoja och han hade glimten i ögat. Han älskade filmer och naturen. Han jobbade som målare och var stor och stark. Jag har när jag tänker på honom två mentala bilder, den första bilden är ett foto som måste vara från slutet av sjuttiotalet, han ligger med gul t-shirt och rödsnusnäsduk på huvudet på mage i sanden och låtsas vara ett myrlejon. Min andra mentala bild är av honom en vecka innan han dog, den store mannen är borta, kvar fanns bara min farfar, fortfarande med glimten i ögat men alla muskler var förtvinade. Det var svårt att se honom så men jag kan fortfarande skratta åt att han när han låg på sin dödsbädd ändå tog sig tid till att säga åt mig att eldblåsning(som jag höll på med då) inte var nåt vidare...

2012 har det gått nio år sen sist och jag är faktiskt rädd för tänk om det händer igen, jag har förlorat någon jag älskar med nio års mellanrum sedan jag föddes. Vem vågar jag älska 2012? Eller vågar någon älskas utav mig? Hur det nu än blir så kan väl ni (ni vet vilka ni är) lova mig att vara extra försiktiga 2012 för det skulle vara skönt om förbannelsen bröts...

Now I am become Death, the destroyer of worlds...

Jag har funderat lite på Oppenheimer som yttrade dom orden, förstod han vad han hade åstadkommit? Kunde han när han stod där i bunkern i öknen i New Mexico förstå vad han startat? Vad för tankar for genom hans huvud när han såg skenet från testet? Var han lättad över att det funkade? Att han tänkte på texter ur Bhagavad Gita vet vi visserligen. Dock kan man ju ana att det inte bara var glädje han kände. Visst hade han lyckats med en fysisk bragd (han och alla de andra i manhattan projektet) men samtidigt hade han skapat det mest fruktansvärda vapen som någonsin skapats.

"If the radiance of a thousand suns were to burst at once into the sky, that would be like the splendor of the mighty one."

"Now I am become Death, the destroyer of worlds."

Jag undrar om han tänkte på dessa ord igen när atombomberna föll över Hiroshima och Nagasaki för då var de ännu sannare än vad de var när testbomben föll i New Mexico. Jag tror att det måste vara svårt att veta att man är ytterst ansvarig för att två hela städer jämnades med marken och att närmare 200 000 människor dog. Hur som helst så hoppar alltid en väldigt speciell tanke in i mitt huvud när jag tänker på atombomber. Om det blir ett atomkrig och en atombomb är på väg hit så ska jag försöka hamna i epicentret av smällen så jag dör snabbt för jag har verkligen ingen önskan att åtnjuta verkan av det radioaktiva nedfall som är en naturlig följd av atombomber. Om jag nu inte muterar så jag blir som hulken eller nåt för det kunde ju vara kul, iofs så tror jag inte att jag passar i grönt...

Vanlig enkel dödlighet... eller vi skola alla den vägen vandra...

Jag har alltid tyckt att det är konstigt att jag inte är rädd för att dö men att jag ändå är det på något sätt. Jag vet ju liksom att alla dör och att det inte finns något att göra åt det (om man inte fryser ner sig tills det finns ett botemedel) men just den här funderingen på vad döden egentligen innebär, ni vet den där när man verkligen inser vad det innebär att dö, att inte finnas alls. Det är en svår tanke att tänka för hur kan man förstå "att inte finnas"? Att finnas är ju en av stöttestenarna när det gäller att kunna fundera exempelvis på döden. Det här med att inte finnas är så svårt att få tankarna runt att jag ibland funderar på vad som är bästa sättet att begravas på. För tänk om det ändå finns något kvar av en själv i kroppen man lämnar, vill man då läggas i en kista och låta naturen ha sin gång med förrutnelse i jorden vilket innebär maskar i ditt kött. (som faktiskt känns lite förnedrande även om man inte känner något) Eller ska man välja kremering och eldas upp? Vilket öde egentligen, först bränner man bort allt brännbart och sen måste benen krossas så det blir aska för hela slanten. Just nu när jag sitter här och skriver detta så tycker jag inte något av det verkar särskilt lockande (inte för att döden någonsin lockat)men för mig så lutar det åt kremering och kanske uppskjutning i rymden, det skulle på något sätt passa bra tror jag, om inte annat så är det ju en sista egotripp. För finns det egentligen något bättre än att kunna peka upp mot himlen och säga "Jag kommer att vara där uppe" och bokstavligen mena det?

VECKANS TEMA: DÖDEN

Egentligen skulle detta inlägg upp redan igår men eftersom jag glömde bort tiden så får ni det idag istället. Första tema veckan är igång och temat är som sagt döden så nu blir det sju dagar av död på denna blogg. Undrar om ens jag klarar det, ja ja det märker vi på söndag...

One down two to go....

En del av hemtentan är avklarad (tror jag) det är möjligtvis några ändringar som måste göras men på det stora hela är det fixat. Ikväll/natt så ska jag hålla på med sökuppgiften förhoppningsvis ska den inte ta för lång tid, så det blir nattkör inatt med men jag hoppas att jag ska komma i säng tidigare än klockan fem inatt...

Funderingar...

Jag har funderat lite ikväll det är nämligen så att jag funderar på om jag ska ändra inriktning här på bloggen. Skälet till detta är att jag hört bloggare säga att det är tråkigt att skriva om sig själv eller att lägga upp youtubeklipp när man inte kommer på nåt annat, nu tycker jag ju iofs att båda dom delarna är rätt kul men så har jag också fått höra att jag är tråkig, jag vet inte riktigt var det kommer ifrån men som sagt jag har funderat på det och jag har bestämt mig för en sak. Från och med på måndag så blir det temaveckor här på bloggen, hur länge detta kommer fortgå är ännu så länge osäkert men om ni har några idéer om teman så är det bara att säga till...

Teman som redan är i planeringsfasen är döden, kärlek, sex, sport och djupa tankar(lite osäker på hur den skulle formuleras dock), däremot så har ingen inbördes ordning bestämts så om ni vill ha dom i någon speciell ordning så är det bara att säga till... :)

Det funkar inte riktigt som det ska...

Jag måste erkänna att jag stannade hemma från skolan idag för jag tänkte att jag skulle skriva på min hemtenta som ska vara inne på måndag, det har gått så där om sanningen ska fram. Visst jag kom igång ordentligt men det har varit svårt att hålla nivån om man säger så, jag hoppas att islam ska hjälpa mig om sanningen ska fram, om jag kan få till formuleringen på den delen så är mycket vunnet. Skam den som ger sig som det heter, för just nu är jag mest irriterad på mig själv för att jag inte fått det jag planerat att göra gjort...

Var förresten hos en vän i lördags och jag blev så in i hilvete avundsjuk för det var perfekta former rakt igenom, rundade ben, stor hylla, mycket plats i dom nedre regionerna och lent var det också, det verkade som om materialet var fanér. Jag vill ha den sekretären eller ja kanske en likadan då för jag tror min vän skulle märkt om jag försökt konka ut hennes absolut största möbel...