My friend Friday...

Jag måste erkänna en sak. Jag har alltid gillat det där med öde öar och att leva ensam med naturen. Jag vet inte om det är friheten som lockar eller om det är för alla äventyrsfilmer som jag såg som ung, särskilt då disney's matinéfilmer.

Det bästa med dom filmerna är att trots att huvudpersonerna råkar ut för nåt dramatiskt som gör att dom hamnar på den öde ön så är det aldrig nån som dör eller ens blir skadad. Personen som blir strandsatt är också löjligt händig och kan hävda sig mot självaste MacGyver i idérikedom och inom ett reklamavbrott (filmerna visades på tv3) så har han för det är alltid en han byggt ett hus med hiss i bambu, han har börjat odla marken och han har lyckats fånga och tämja vilda getter och höns som han har i en inhägnad vid huset, antagligen så har han ett vattenhjul också.

Allt detta gjorde att jag alltid har tänkt att ett liv på en öde ö skulle vara som i filmerna, att man aldrig skulle behöva slita för brödfödan. Så egentligen kan man säga att min vision av en öde ö är likvärdig med att ligga i en hängmatta medan kypare kommer med kalla drycker till en....

Sen måste ju en sak till sägas, det här med att vara helt ensam på en öde ö med bara getter och höns som sällskap är nog ingen höjdare. Det finns ju en annan variant av öde ö äventyr som har att göra med blå laguner, fast på sådana öar behöver man en annan sorts idérikedom, en som inte bara handlar om hur man ska mjölka eller bygga saker, för min del måste jag nog säga att skulle vara roligare att leva på en sådan ö.

Eller vad tycker ni?