Jag har blivit smittad...

Ja det är iaf vad jag tror, någon har smittat mig, min teknikkarma har nämligen helt plötsligt blivit dålig och inte bara dålig utan snarare hemsk. Idag när jag körde till Borås så försvann helt plötsligt servostyrningen i bilen och jag kan säga som så här att det blev bra jävla tungt att svänga. Jag hade varningslampa tänd hela vägen ner så jag insåg ju att det var fel på batteriet men det hade jag inte tid med. Väl i Borås så var det som vanligt men jag måste erkänna att jag funderade rätt mycket på hur hemresan skulle vara...

Ut ur Borås kom jag med samma varningslampa tänd och än så länge var det ju ingen fara men halvvägs på motorvägen till Ulricehamn så tändes ytterligare en varningslampa, denna började blinka och då började jag faktiskt ana att nu skulle det gå åt hilvete. Och åt hilvete gick det, på en tvåfilig bro började min bil hacka och stanna men som tur var kom jag iaf över bron och hittade en infart innan bilen dog helt. Sen så blev det till att ringa runt till folk, för nu satt jag där på vägrenen med en söndrig bil medan lastbilar vrålade förbi påvägen bredvid. Som tur var så hade inte teknikkarman slagit till mot min telefon så såsmåningom så kom det en bärgare och körde mig och min bil till Ulriceham...

Där hamnade jag på en verkstad där dom trodde att en rem had gått sönder, en rem som inte bara hade med servon att göra utan också generatorn som laddar batteriet och eftersom den gått av så kunde det inte laddas om. Nuuu var ju det stora problemet att jag kom in till verkstaden vid 16:00 på en fredag, det var kört helt enkelt så nu står min bil i väntans tider vid en verkstad i Ulricehamn medan jag fick knalla ner till busstationen i regnet och invänta en buss som kunde ta mig till Falköping där jag kunde hoppa på ett tåg som skulle föra mig hem till Skövde. Ett Skövde som var grått och regnigt, ett passande väder för matfestivalen eller hur? Jag hade tyvärr inte tid att se spektaklet för jag skulle jobba, ett jobb som jag var väldigt försenad till. Sammanfattningen av dagen skulle kunna vara "jag kom, jag såg, jag kom försent till jobbet"

Men vet ni vad det absolut bästa med det hela ändå var? Jag blev inte arg för att bilen gick sönder, jag blev inte ens irriterad för om sanningen ska fram så var det en småsak, visserligen en småsak som kunde slutat illa. Det känns skönt att såna här saker kan ignoreras, jag blev inte bitter eller tjurig, jag tog det helt enkelt med en klackspark för jag kom ju hem till slut och hade jag inte gjort det så fanns det ett vandrarhem i Ulriceham... :)