Fråga och du ska få svar!

Livet har en tendens att spela mig spratt. Kanske är det mitt fel för att jag hör vad jag vill höra! Kanske är det så att jag inte duger, men men. Jag måste erkänna att jag har varit fast i mitt eget mentala fängelse ett tag nu men idag har det rasat och jag känner mig helt plötsligt fri eller friare kanske man ska säga.

Igår på valborg pratade jag med en kille som berättade saker om en kvinna jag har känslor för. Han berättade saker som gjorde mig lite hoppfull. Det var iof inget som jag hoppade högt av glädje för men det kändes som om det kunde vara nåt. Detta plus ett par småsaker som hänt gjorde att jag var tvungen till att försöka få rätsida på det hela. Idag har jag pratat med henne och fått reda på vad som gäller! Mina känslor för henne är inte besvarade vilket är synd, mest för mig iof men det är väl något jag får leva med! Så återigen står jag där efter att ha hört det jag vill höra men den här gången är det åtminstone positivt då mitt mentala och känslomässiga fängelse har börjat att vittra sönder. Sen kan jag ju inte annat än att erkänna att jag förstår henne. Jag är inte en person som är lätt att ha med att göra, åtminstone inte innan man lärt känna mig bättre och jag vet att hon haft annat att tänka på än att försöka lära känna mig bättre. Men vem vet vad framtiden bär med sig! Ni vet väl att hoppet aldrig dör?