Orolig!

Jag är orolig för min vän som inte mår bra!!! Även om hon enligt egen utsago mår bättre så är jag fortfarande orolig! Kanske är det så att jag är rädd för att jag vet att jag inte räcker till.
Kanske är det bara för att hennes lösning på det hela är så slutgiltig, så skrämmande, så feg!
Hon har varit hos en kurator som sa att hon skulle ta långa promenader, så nu går vi långa promenader som jag hoppas ger henne något, sen ger jag henne så många kramar som möjligt, jag hoppas att de åtminstone hjälper lite, sen är det ju kul att få folk att tro att dom vet vad som försigår bara för att dom ser oss kramas! Tänk om dom visste det jag vet!!!!