A dream of sweet illusion...
Jag har börjat oroa mig för att jag börjar bli lite småborgerlig, jag har börjat drömma om ett rött hus med vita knutar, en stor trädgård fylld av blommor, träd och grönsaksland. Ett växthus har jag också i drömmen, ett som är fyllt av antingen stora mängder grönsaker eller stora mängder blommor och som jag kan sitta i när lusten faller på. Jag drömmer om att spendera mycket tid med att safta, sylta och lägga in. Jag skulle vilja odla en stor del av mina råvaror. Men mest av allt så drömmer jag dock ändå om bin och bikupor, att göra min egen honung och egentligen är det ju inget större fel med denna dröm. Ja det skulle väl vara det där med att det känns lite medelsvensson...
fredag, maj 27, 2011
tisdag, maj 24, 2011
Ensam i Ensamheten...
Ensamheten heter en liten by i Storumans kommun i Lappland, den är nog mest känd för att Heidi Andersson kommer därifrån. Byn Ensamheten är för mig en symbol som både lockar och skrämmer mig. Jag har nämligen tänkt mycket på det där med att vara ensam och ensamhet, jag gillar att vara ensam men jag är dödligt rädd för ensamhet. Att vara ensam är för mig att få göra exakt som jag själv vill, att rå om mig själv och att inte behöva lyssna på någon. Ensamhet är en helt annan sak, ensamhet är när man inte har någon annan levande människa att prata med, inga vänner, inga släktingar, det som symboliserar ensamhet allra klarast för mig är tanken på att fira jul själv, att inte omhuldas av värmen från släkt och vänner...
Jag tror min skräck för ensamhet alltid funnits där, jag är enda barnet och min ensamhetsskräck kan nog knytas till mina tankar om att mina föräldrar en dag ska dö. Tänk om jag då är alldeles själv i livet, var tar jag vägen då? En sak som jag märkt är att såhär ca 6 år efter att min mamma fick sin hjärnblödning så har min ensamhetsskräck tagit sig ett nytt uttryck. Jag är rädd för hjärnblödningar och det är jag så till den milda grad att jag på natten när jag inte kan sova och hjärnan spelar en spratt, kan få för mig att jag fått en hjärnblödning, jag ligger i mörkret och känner efter. Nyper mig i armar och ben bara för att vara säker. Trots detta så tror jag inte att det är själva sjukdomen som skrämmer mig (så mycket) utan snarare är det så att rädslan kommer från att vara själv och osaknad när det händer.
När min flickvän tog en semesterresa till Gran Canaria med sin mor och var borta en vecka så ökade min rädsla för jag insåg plötsligt att hon är den enda jag har daglig kontakt med, det finns ingen annan som skulle sakna mig på ett antal dagar, om ens en hel vecka och om det fanns folk som saknade mig, skulle dom då försöka få tag i mig så jag kan räddas? Jag vet inte! Jag vet inte heller om jag någonsin kommer komma över den här skräcken men jag tänker definitivt försöka.
Det enda jag med säkerhet kan säga är att jag inte vill vara ensam i ensamheten...
Jag tror min skräck för ensamhet alltid funnits där, jag är enda barnet och min ensamhetsskräck kan nog knytas till mina tankar om att mina föräldrar en dag ska dö. Tänk om jag då är alldeles själv i livet, var tar jag vägen då? En sak som jag märkt är att såhär ca 6 år efter att min mamma fick sin hjärnblödning så har min ensamhetsskräck tagit sig ett nytt uttryck. Jag är rädd för hjärnblödningar och det är jag så till den milda grad att jag på natten när jag inte kan sova och hjärnan spelar en spratt, kan få för mig att jag fått en hjärnblödning, jag ligger i mörkret och känner efter. Nyper mig i armar och ben bara för att vara säker. Trots detta så tror jag inte att det är själva sjukdomen som skrämmer mig (så mycket) utan snarare är det så att rädslan kommer från att vara själv och osaknad när det händer.
När min flickvän tog en semesterresa till Gran Canaria med sin mor och var borta en vecka så ökade min rädsla för jag insåg plötsligt att hon är den enda jag har daglig kontakt med, det finns ingen annan som skulle sakna mig på ett antal dagar, om ens en hel vecka och om det fanns folk som saknade mig, skulle dom då försöka få tag i mig så jag kan räddas? Jag vet inte! Jag vet inte heller om jag någonsin kommer komma över den här skräcken men jag tänker definitivt försöka.
Det enda jag med säkerhet kan säga är att jag inte vill vara ensam i ensamheten...
torsdag, december 09, 2010
Dag Sju:
Dagens tema är: Din bästa vän!
Hur bedömer man en bästa vän? Vilka egenskaper ska en sådan ha? Jag kan ärligt säga att jag inte vet. Visst finns det egenskaper jag vill se hos mina vänner. Allting var lättare när jag var barn för då räckte det att säga att en person var ens bästa vän för att han skulle vara det. Den enda egenskap som var viktig var att dom lekte tillsammans med en.
Många år har förflutit sedan jag var barn och några egentliga bästa vänner har jag inte längre. Jag har naturligtvis vänner som betyder mer för mig än andra men ändock ingen sån där som kan kallas bäst. Kanske skulle jag göra som Paris Hilton och hitta en bff på tv. Eller inte...
Jag har många bekanta men få riktiga vänner, jag har egentligen aldrig haft många vänner men dom jag har är väldigt viktiga för mig och jag måste säga att jag blivit bättre på att hålla kontakten med dom än vad jag var förr. Det gläder mig att jag kan säga det för jag tror att man måste ha människor (hur jobbiga de än må vara ibland) i sitt liv. Jag tror man mår bättre av det helt enkelt...
Kanske är det så att man inte måste ha EN bästa vän utan det går lika bra att ha flera nära vänner där inte någon klassas som bästa. Men om jag skulle ge mig på egenskaperna en bästa vän skulle ha så skulle jag säga att personen måste se vem jag är i verkligheten och acceptera den jag är utan krusiduller. Jag tror att en bästa vän har samma humor, samma intressen, det är nån man gillar att hänga med helt enkelt. Framförallt så tror jag det är kärlek det handlar om, jag tror inte man kan ha en bästa vän utan kärlek... :)
Hur bedömer man en bästa vän? Vilka egenskaper ska en sådan ha? Jag kan ärligt säga att jag inte vet. Visst finns det egenskaper jag vill se hos mina vänner. Allting var lättare när jag var barn för då räckte det att säga att en person var ens bästa vän för att han skulle vara det. Den enda egenskap som var viktig var att dom lekte tillsammans med en.
Många år har förflutit sedan jag var barn och några egentliga bästa vänner har jag inte längre. Jag har naturligtvis vänner som betyder mer för mig än andra men ändock ingen sån där som kan kallas bäst. Kanske skulle jag göra som Paris Hilton och hitta en bff på tv. Eller inte...
Jag har många bekanta men få riktiga vänner, jag har egentligen aldrig haft många vänner men dom jag har är väldigt viktiga för mig och jag måste säga att jag blivit bättre på att hålla kontakten med dom än vad jag var förr. Det gläder mig att jag kan säga det för jag tror att man måste ha människor (hur jobbiga de än må vara ibland) i sitt liv. Jag tror man mår bättre av det helt enkelt...
Kanske är det så att man inte måste ha EN bästa vän utan det går lika bra att ha flera nära vänner där inte någon klassas som bästa. Men om jag skulle ge mig på egenskaperna en bästa vän skulle ha så skulle jag säga att personen måste se vem jag är i verkligheten och acceptera den jag är utan krusiduller. Jag tror att en bästa vän har samma humor, samma intressen, det är nån man gillar att hänga med helt enkelt. Framförallt så tror jag det är kärlek det handlar om, jag tror inte man kan ha en bästa vän utan kärlek... :)
måndag, december 06, 2010
Den sjätte dagen:
Dagens tema är: Min dag!
Eftersom absolut ingenting hänt idag så tänkte jag som så att istället för att jag skriver om den här dagen så skriver jag om en ganska typisk dag istället.
Jag ställer alltid min klocka/telefon på 06.30, 06.35 och 06.40 iaf när jag sover hos flickvännen. Jag ställer klockan så, inte för att jag ska gå upp utan för att hjälpa henne komma upp på mornarna. Jag ställer in flera tider för vi båda är snoozare (jag kan snooza en hel timme utan problem) och telefonen ger mig möjlighet att lura mig själv. Iaf så klockan 06.30 ringer min klocka varpå jag så kärleksfullt jag kan vänder mig mot henne och pötar te na så hon vaknar. Oftast så blir svaret ett mmm (eftertryck beroende på vakentillstånd och ovilja att gå upp kan jag säga) varpå jag åter somnar om. Detta mönster upprepar sig tills det att hon går upp och jag kan stänga av alla snoozande klockor...
Jag brukar dra mig upp något senare (typ 11) om jag inte ska till skolan. jag slänger på mig mina mysbyxor och en t-shirt och går ut i köket. Jag startar vattenkokaren och ser till att mitt tébehov stillas omgående. Jag startar datorn och kollar nattens NHL-resultat om Kings har vunnit så är allt positivt, detsamma gäller om bröderna Sedin inte gjort några poäng (ja jag erkänner jag gillar inte dom). Jag tar min kopp té och sätter mig framför datorn och kollar facebook, twitter (ja jag pillar lite med det med) för att se om det hänt något spännande (oftast har det inte gjort det). Jag kollar lite dagstidningar över nätet mestadels SvD och DN, just nu är det väl Korea, wikileaks och hajen i egypten som intresserar mest (ska bli väldigt intressant att se vilken sorts haj det är, kan vara en vitfenad revhaj men men).
Efter jag fått i mig mitt té och mitt dagliga tidningsbehov så är det dags att äta frukost (tar ju som sagt 1-2 timmar för mig att kunna äta frukost) denna intages oftast framför Stargate. När stargate är slut så är det dags att ta tag i saker (går sådär just nu) och då ger jag mig på datorn igen, jag startar spotify och sätter igång pluggmusiken. Efter det är det bara att läsa en massa böcker/artiklar och försöka skriva något.
Kvällen går ut på att försöka hitta på något att äta, försöka övertala flickvännen till att spela HALO, hon är som en slåttermaskin i det, helt ljuvlig att spela med :D. Ibland så vill hon och ibland så vill hon inte. Om inte försöker jag att läsa lite innan jag går och lägger mig...
Ja så ser min dag ut...
Eftersom absolut ingenting hänt idag så tänkte jag som så att istället för att jag skriver om den här dagen så skriver jag om en ganska typisk dag istället.
Jag ställer alltid min klocka/telefon på 06.30, 06.35 och 06.40 iaf när jag sover hos flickvännen. Jag ställer klockan så, inte för att jag ska gå upp utan för att hjälpa henne komma upp på mornarna. Jag ställer in flera tider för vi båda är snoozare (jag kan snooza en hel timme utan problem) och telefonen ger mig möjlighet att lura mig själv. Iaf så klockan 06.30 ringer min klocka varpå jag så kärleksfullt jag kan vänder mig mot henne och pötar te na så hon vaknar. Oftast så blir svaret ett mmm (eftertryck beroende på vakentillstånd och ovilja att gå upp kan jag säga) varpå jag åter somnar om. Detta mönster upprepar sig tills det att hon går upp och jag kan stänga av alla snoozande klockor...
Jag brukar dra mig upp något senare (typ 11) om jag inte ska till skolan. jag slänger på mig mina mysbyxor och en t-shirt och går ut i köket. Jag startar vattenkokaren och ser till att mitt tébehov stillas omgående. Jag startar datorn och kollar nattens NHL-resultat om Kings har vunnit så är allt positivt, detsamma gäller om bröderna Sedin inte gjort några poäng (ja jag erkänner jag gillar inte dom). Jag tar min kopp té och sätter mig framför datorn och kollar facebook, twitter (ja jag pillar lite med det med) för att se om det hänt något spännande (oftast har det inte gjort det). Jag kollar lite dagstidningar över nätet mestadels SvD och DN, just nu är det väl Korea, wikileaks och hajen i egypten som intresserar mest (ska bli väldigt intressant att se vilken sorts haj det är, kan vara en vitfenad revhaj men men).
Efter jag fått i mig mitt té och mitt dagliga tidningsbehov så är det dags att äta frukost (tar ju som sagt 1-2 timmar för mig att kunna äta frukost) denna intages oftast framför Stargate. När stargate är slut så är det dags att ta tag i saker (går sådär just nu) och då ger jag mig på datorn igen, jag startar spotify och sätter igång pluggmusiken. Efter det är det bara att läsa en massa böcker/artiklar och försöka skriva något.
Kvällen går ut på att försöka hitta på något att äta, försöka övertala flickvännen till att spela HALO, hon är som en slåttermaskin i det, helt ljuvlig att spela med :D. Ibland så vill hon och ibland så vill hon inte. Om inte försöker jag att läsa lite innan jag går och lägger mig...
Ja så ser min dag ut...
fredag, december 03, 2010
På den femte dagen kommer kärleken fram...
Dagens tema är: Min Definition av kärlek
Jag känner att det är svårt att definiera något som kan vara så mycket olika saker men jag ska försöka iaf. Jag tror att det finns så många olika definitioner av kärlek för det finns så många olika sätt att visa sin kärlek på.
Kärlek för mig kan exempelvis vara sättet jag retar folk på, jag retar nämligen bara folk jag tycker om, det är ett sätt att berätta för dom att man älskar dom utan att behöva säga dom mycket större orden högt. Kärlek för mig är att alltid finnas där om någon behöver en, kärlek för mig är också att acceptera någon för vem den är, att oavsett vad som händer finnas där. Kärlek för mig är att ge av sin kärlek, att inte vara egoistisk och bara ta kärlek. Kärlek är att aldrig döma utan bara vara, kärlek är att förstå. Kärlek är att våga, att inte gömma sig, att våga älska och att våga öppna sig. Kärlek är att våga sträcka ut en hand men även att ta den hand som sträcks ut mot en, kärlek behöver inte vara en underkastelse, kärlek är värme i en kall värld. Kärlek är att älska...
Kärlek kan också bara vara så enkelt som att skicka en grilltång och ett par gummihandskar till någon...
Jag känner att det är svårt att definiera något som kan vara så mycket olika saker men jag ska försöka iaf. Jag tror att det finns så många olika definitioner av kärlek för det finns så många olika sätt att visa sin kärlek på.
Kärlek för mig kan exempelvis vara sättet jag retar folk på, jag retar nämligen bara folk jag tycker om, det är ett sätt att berätta för dom att man älskar dom utan att behöva säga dom mycket större orden högt. Kärlek för mig är att alltid finnas där om någon behöver en, kärlek för mig är också att acceptera någon för vem den är, att oavsett vad som händer finnas där. Kärlek för mig är att ge av sin kärlek, att inte vara egoistisk och bara ta kärlek. Kärlek är att aldrig döma utan bara vara, kärlek är att förstå. Kärlek är att våga, att inte gömma sig, att våga älska och att våga öppna sig. Kärlek är att våga sträcka ut en hand men även att ta den hand som sträcks ut mot en, kärlek behöver inte vara en underkastelse, kärlek är värme i en kall värld. Kärlek är att älska...
Kärlek kan också bara vara så enkelt som att skicka en grilltång och ett par gummihandskar till någon...
onsdag, december 01, 2010
Den 4:e dagen... (erkänn det är lite långt mellan dagarna va?)
Dagens tema är: Vad har jag ätit idag?
Jag är som vanligt inte sådär jätteförtjust i frukost, åtminstone inte de första 1-2 timmarna efter jag vaknat. Så för att vara krass kan man säga att om jag vaknar vid 10.00 så kan jag äta frukost tidigast 11.30 (té räknas inte som frukost och kan intas alla timmar av dygnet, oavsett vaket eller ovaket tillstånd)...
Dagens frukost bestod iaf av ett par smörgåsar med ost och skinka på. Vanligtvis så består frukosten även av müsli med "gyllene"frukt, vad det nu innebär, torkade bananer och ananas är det i den iaf. Ja ja idag så var den slut så det blev bara smörgåsar iaf.
Sen blev det inte någon mat förrän vi var nere på stan. Vi var där för att införskaffa en av mina födelsedagspresenter. Kostym med skjorta och slips (möjligt inlägg med bilder om detta senare) i vilket fall så blir man hungrig av att gå runt och prova slipsar så vi tog en sväng till Orient Palace och åt buffé. Problemet med buffé är ju att man får äta hur mycket man vill och det gjorde jag, så idag har jag ätit rätter med lamm-,nöt- och kycklingkött, samt en jäkla massa grönsaker och ris, därtill dracks det kopiösa mängder mjölk och allt avslutades med frukt, kladdkaka, friterad banan och glass...
På det hela kan man säga att det varit en bra matdag även om man rullade hem från stan sedan... :)
Jag är som vanligt inte sådär jätteförtjust i frukost, åtminstone inte de första 1-2 timmarna efter jag vaknat. Så för att vara krass kan man säga att om jag vaknar vid 10.00 så kan jag äta frukost tidigast 11.30 (té räknas inte som frukost och kan intas alla timmar av dygnet, oavsett vaket eller ovaket tillstånd)...
Dagens frukost bestod iaf av ett par smörgåsar med ost och skinka på. Vanligtvis så består frukosten även av müsli med "gyllene"frukt, vad det nu innebär, torkade bananer och ananas är det i den iaf. Ja ja idag så var den slut så det blev bara smörgåsar iaf.
Sen blev det inte någon mat förrän vi var nere på stan. Vi var där för att införskaffa en av mina födelsedagspresenter. Kostym med skjorta och slips (möjligt inlägg med bilder om detta senare) i vilket fall så blir man hungrig av att gå runt och prova slipsar så vi tog en sväng till Orient Palace och åt buffé. Problemet med buffé är ju att man får äta hur mycket man vill och det gjorde jag, så idag har jag ätit rätter med lamm-,nöt- och kycklingkött, samt en jäkla massa grönsaker och ris, därtill dracks det kopiösa mängder mjölk och allt avslutades med frukt, kladdkaka, friterad banan och glass...
På det hela kan man säga att det varit en bra matdag även om man rullade hem från stan sedan... :)
söndag, november 28, 2010
På den tredje dagen!
Så kommer föräldrarna fram...
Dagens tema är alltså: Mina föräldrar!
Min pappa (Lasse) och min mamma (Ulla) träffades en gång i tiden i Vänersborg när han jobbade i fotobutik och hon jobbade på lasarettet där. Vänersborg är förresten den stad där jag spenderade min 20-års dag tillsammans med en frikyrkelig man som ansåg att man inte skulle ha sex före äktenskapet, och en kvinna som åt pencillin eftersom hon hade en infektion i slidan. Det är dock en helt annan historia...
Föräldrarna var det ja. 1972 så rymde dom till Gotland (har jag för mig) där dom utan resten av släktens vetskap gifte sig. Dom flyttade till Skövde där pappa fortsatte att jobba som fotohandlare och mamma fick jobb på det nybyggda KSS. Ett par år senare så kom jag till världen men innan jag föddes så skulle ju släkten få veta att den väntade tillökning. Därför bestämde sig min far för att ringa runt och berätta detta för alla, datumet han valde var den 1:a april och inte en käft trodde honom. Men här är jag nu...
Ibland så tror jag att jag har världens bästa föräldrar, en mamma som var min livsgrund, en envis, tjurig kvinna med massor av humor, min tröst i världen som var. en pappa som alltid står på min sida hur konstiga idéer jag än får här i livet. Dom gifte sig för snart 40-år sedan och dom älskar verkligen varandra, under alla dessa år som jag levt med dom så har jag nog aldrig bevittnat ett riktigt gräl. Istället har jag sett kärlek fylld med det faktum att de aldrig tar varandra på för stort allvar, mitt hem var alltid avslappnat och så ser min relation till mina föräldrar ut än idag.
Ibland händer dock saker i livet som vi inte kan styra över. 19.00 på den sista måndagen i maj 2005 fick min mamma en massiv hjärnblödning, som tur var så var jag hemma så ambulans tillkallades snabbt. Även om läkaren inte trodde att hon skulle överleva så gjorde hon det, visserligen med förlamad högersida (hon går med krycka) och svårt att tala men hon är fortfarande den där tjuriga, envisa kvinnan som alltid varit min mamma, och hon och pappa är fortfarande likadana mot varandra som dom alltid varit.
Dagens tema är alltså: Mina föräldrar!
Min pappa (Lasse) och min mamma (Ulla) träffades en gång i tiden i Vänersborg när han jobbade i fotobutik och hon jobbade på lasarettet där. Vänersborg är förresten den stad där jag spenderade min 20-års dag tillsammans med en frikyrkelig man som ansåg att man inte skulle ha sex före äktenskapet, och en kvinna som åt pencillin eftersom hon hade en infektion i slidan. Det är dock en helt annan historia...
Föräldrarna var det ja. 1972 så rymde dom till Gotland (har jag för mig) där dom utan resten av släktens vetskap gifte sig. Dom flyttade till Skövde där pappa fortsatte att jobba som fotohandlare och mamma fick jobb på det nybyggda KSS. Ett par år senare så kom jag till världen men innan jag föddes så skulle ju släkten få veta att den väntade tillökning. Därför bestämde sig min far för att ringa runt och berätta detta för alla, datumet han valde var den 1:a april och inte en käft trodde honom. Men här är jag nu...
Ibland så tror jag att jag har världens bästa föräldrar, en mamma som var min livsgrund, en envis, tjurig kvinna med massor av humor, min tröst i världen som var. en pappa som alltid står på min sida hur konstiga idéer jag än får här i livet. Dom gifte sig för snart 40-år sedan och dom älskar verkligen varandra, under alla dessa år som jag levt med dom så har jag nog aldrig bevittnat ett riktigt gräl. Istället har jag sett kärlek fylld med det faktum att de aldrig tar varandra på för stort allvar, mitt hem var alltid avslappnat och så ser min relation till mina föräldrar ut än idag.
Ibland händer dock saker i livet som vi inte kan styra över. 19.00 på den sista måndagen i maj 2005 fick min mamma en massiv hjärnblödning, som tur var så var jag hemma så ambulans tillkallades snabbt. Även om läkaren inte trodde att hon skulle överleva så gjorde hon det, visserligen med förlamad högersida (hon går med krycka) och svårt att tala men hon är fortfarande den där tjuriga, envisa kvinnan som alltid varit min mamma, och hon och pappa är fortfarande likadana mot varandra som dom alltid varit.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
