På andra dagen...

Dagens tema är: Min första kärlek.

Det är egentligen inte en lätt fråga att svara på. Den första kärleken kan ju vara så många saker, allt från föräldrar till någon sak som alltid kan förknippas med kärlek som exempelvis ett gosedjur eller liknande. Eftersom jag redan har skrivit ett inlägg om min kärlek till mitt gosedjur, och eftersom jag kommer skriva om mina föräldrar imorgon så väljer jag att tolka dagens tema som min första "romantiska" kärlek. Egentligen så är det fel att kalla den "romantisk" den var nog snarare oskyldig av sitt slag...

Hon som var hon med stort H hette Magdalena och vi gick i samma klass i lågstadiet år 1-4. Hon var lång, blond ,hade blå ögon och var dotter till en präst. Jag var liten och tanig med en viss lätthet för att gråta. Vi kan väl helt enkelt säga att jag var den känslosamme i förhållandet. Hur det kom sig att att vi drogs till varandra vet jag inte, kanske tyckte hon jag var söt, eller så tyckte hon synd om mig för att jag grät så ofta i vilket fall så tyckte hon om mig och jag om henne.

Tyvärr höll vi aldrig varandra i handen för om sanningen ska fram så var jag inte modig i den åldern och att hålla hand med en flicka inför alla klasskamrater funkade bara inte. Jag minns en gång när vi en fredag hade roliga timmen (ni vet den där timmen då man om man ville fick showa lite inför klassen, den timmen som var till för att vi skulle hålla oss lugna resten av tiden i skolan) vi hade iaf en brevlåda som tömdes av vår lärarinna varje fredag, en brevlåda som vi själva fyllde med brev till våra klasskamrater. Just den här roliga timmen som jag minns så hämtade lärarinnan breven och som alltid så läste hon högt ut namnet på adressaten, som vanligt så var det någon kille som skickade till sina killpolare, tjejer som skickade till sina tjejkompisar. Men den här gången var det dock ytterligare ett brev med i brevskörden, ett brev adresserat till mig...

"I love you Martin" läste min lärarinna högt ut inför klassen och som ni säkert redan listat ut var det från Magdalena. Till klasskamraternas skratt så blev jag väldigt förlägen och antagligen illröd i ansiktet. Nu när jag är äldre så inser jag hur modigt det var av henne att skriva det brevet och visa sin kärlek för mig för alla våra klasskamrater. Tyvärr var det inte lika lätt för mig att inse det då, jag var ändå den där lille pojken som fortfarande tyckte att det var svårt att gå emot strömmen. Ibland tänker jag att det är en av de grejer som jag velat ändra av mitt liv, att faktiskt säga till henne vad jag egentligen kände.

Nu tror jag iofs att hon visste, för att vara ärlig så tror jag att hela min klass visste om det långt innan brevet dök upp. Jag minns en gång efter brevet, nån gång i fjärde klass tror jag det var. Klassen var hembjuden till en kille som fyllde år och så sa hans mamma att vi var tvungna att dela in oss i par för det skulle bli dans. Varpå hela klassen unisont säger att Magdalena och Martin kommer ändå välja varandra, så ja dom visste lika väl som jag vem min första kärlek var... :)

Nu gör jag det...

Snor Sarhas idé alltså! Som även Markus gjort ska sägas. Fast det låter kanske mycket bättre att säga att jag lånar den, för om jag lånar idéen så kan jag kanske lämna tillbaka den om den inte funkar för mig. Alltså utifall att det jag skriver inte blir bra överhuvudtaget. Tanken är att man ska skriva ett inlägg om dagen med ett tidigare bestämt ämne...

DAG 1: Presentera dig själv!

Jag heter Martin och bor i den stora metropolen Skövde. För exakt en vecka sedan så fyllde jag 35 år vilket gör att jag ibland känner att jag borde bete mig vuxet. Dessa ögonblick passerar dock ganska fort och jag återgår till normaltillståndet som bara kan betecknas "Nörd". Ja jag är en nörd och stolt över det, jag samlar/prenumerera på amerikanska seritidningar (X:Men och där tillhörande titlar), jag har heller inga problem med att ge mig in i en diskussion om om Hulken är starkare än Stålmannen. Jag är även en stor sportnörd och löjligt förtjust i NHL-statistik, jag älskar skidskytte och fotboll och egentligen allt som ryms inom ordet sport...

Vad ska man säga annars om mig? Ja jag är ju då positiv av naturen, allt löser sig helt enkelt, jag har humor och är enligt egen utsago åtminstone medelsnygg. Jag är rökfri, snusfri och nuförtiden så gott som spritfri. Dock är jag inte luktfri men vem är det i dagens samhälle? Jag är omhändertagande och enligt andra en bra lyssnare, jag är lagom intelligent men jag har inget emot att verka smartare än vad jag är, jag har förvisso inget emot att verka dummare än vad jag är heller. :)

Det mest negativa med mig är väl det att jag kan vara både irriterande och jobbig, ibland samtidigt faktiskt. Jag är det dock oftast på ett ganska snällt sätt. Jag avskyr att bli ignorerad och har en tendens att bli mer på om jag blir det. Men oftast så är jag the fun loving man you all love...

Sexiga katter.

Jag drömde en sexdröm för ett par dagar sedan, en som verkligen satte sig i minnet. Konstigt nog händer det inte alls så ofta som man skulle kunna tro. Vare sig sexdrömmar eller minnen av drömmar. Kanske minns jag den för att jag så sällan drömmer sexdrömmar eller så beror det på vem det var som var med i den. I vilket fall så minns jag den väldigt väl, tyvärr så tog den slut för fort (nej det var inte för att jag kom), jag vaknade till och när jag somnade om i förhoppning om att komma tillbaka till min sexdröm så började jag drömma om lejon istället...

Och jag vet inte vad ni tycker men lejon är fan inte lika kul att drömma om som sex. Särskilt inte den sortens lejon som jag drömmer om, dom är mer stora huggtänder och aggresivitet. Jag blir alltid fundersam över varför jag drömmer om lejon, enligt drömtydning så är det det här som är skälet.

"Appears in many dreams, and usually signifies anger, desire to hurt, aggressiveness; or fear of these feelings in others or ourselves. We may feel fear of our own anger due to it threatening injury to others in a way that would reflect upon self, and devour our other feelings and desires. The lion can often express feelings of love that cannot express normally, and become aggressive instead. If we see someone we love showing interest in another, or if we feel ousted by brother or sister for parents’ love, our feelings may seem to us like a terrible lion. Daniel in the lions’ den is a beautiful symbol representing how these feelings may be calmed and changed if our life is given to the influence of the spirit."

Jag måste erkänna att jag egentligen tog med drömtydartexten bara för att jag skulle kunna visa hur den blev efter att man använt google-translate på den och jag tror ni kommer hålla med mig om att andemeningen i den engelska texten verkligen ändrats... :p

"Visas i många drömmar, och oftast betyder ilska, lust att skada, aggressivitet eller rädsla för dessa känslor hos andra eller oss själva. Vi kan känna rädsla för vår egen ilska på grund av den hotande skada andra på ett sätt som skulle reflektera över själv, och förtära våra andra känslor och önskningar. Lejonet kan ofta uttrycka känslor av kärlek som inte kan uttrycka sig normalt, och bli aggressiv istället. Om vi ser någon vi älskar att visa intresse för en annan, eller om vi anser störtade med syskon till föräldrar kärlek, får våra känslor tycks oss som ett fruktansvärt lejon. Daniel i lejon den är en vacker symbol som representerar hur dessa känslor kan lugnas och ändras om vårt liv ges till påverkan av alkohol."

Så nu vet ni det! Ges vårt liv till påverkan av alkohol så blir allt bättre... :p

Ska jag eller ska jag inte?

Jag funderar på om jag borde se "Predators". Visst vet jag att den pendlar mellan mindre bra och usel rent kvalitetsmässigt men jag är ändå lite nyfiken. Lika nyfiken som jag var på "Alien vs Predator" och "Alien vs Predator 2" som om sanningen ska fram var usla helt genom. Så som ni förstår så har jag inte direkt hoppet uppe den här gången (heller) men så är det ju det där med nyfikenheten och den tar ju överhanden över det sunda förnuftet ibland. Så vad tycker ni? Borde jag se den? Eller borde jag hitta något mer meningsfullt att fylla mitt liv med? :P

Vill ni se en stjärna?

Jag blåste som sagt eld igår kväll på stad i ljus och idag var jag med i tidningen, när jag såg det så kom gamla drömmar med världskändisskap och dylikt fram som hemska monster ur garderoben. Det kom en sådan egoknäpp här att jag funderade på att börja detta inlägg med Zarah Leander sjungande den gamla dängan "Vill ni se en stjärna?"



Men som ni ser på bilden så finns det vissa problem med detta. För det första så ser ju inte en käft att det är jag som blåser eld. Men jag kan intyga att det är jag för jag var den ende som hade uppkavlade ärmar. Det hade jag förresten för att jag lyckades få på mig alldeles för stora kläder, jag såg säkert jättefånig ut i dom så därför är det bra att fotografen kapade mina ben på bilden...

För det andra så har jag fått eksem på bröst och mage av oljan vi använde och säga vad man vill men när kroppen kliar som mest så är det jävligt svårt för att inte säga omöjligt att ens ego sväller...

Född ur eld...

Så var det tänkt att vår eldshow skulle heta en gång i tiden, det var på den tiden då Ffx var stora och jäkligt bra på att blåsa eld. Missförstå mig rätt vi är fortfarande bra på att blåsa eld vi är bara inte så stora längre och våra storslagna planer har flyttats längre bak i bussen om man säger så. Jag kom att tänka på det idag dels för att jag blåste eld idag (det gick bra, för att inte gjorts på många år) och dels för att på lördag så kommer vår senaste medlem att döpas. Nu fick jag det nästan att låta som att vi är en sekt där man måste döpas för att få vara med. Jag kan lugna er med att vårt senaste tillskott är 3,5 månader gammal och han föddes in i föreningen. Jag kom att tänka på namnet på vår gamla föreställning då jag tänkte på dopet och på om man inte borde ha brinnande vatten i dopfunten...

Lite hjälp fick jag allt!

Igår så hade jag bestämt mig för att jag verkligen skulle skriva i min blogg men tyvärr så var inte min vilja och min motivation på samma våglängd. Ingen inspiration hittade jag någonstans men som tur var så dök det upp någon på msn som hjälpte mig med att bli inspirerad och motiverad. Visserligen så handlar det i huvudsak om att vi pratade snusk med varandra (som vi brukar) under en längre tid, men funkar det så funkar det. Det funkar så bra faktiskt så att jag funderar på att anställa personen på heltid som min motivator för om sanningen ska fram så behövs det.

Jag tror att jag insett att jag behöver människor som motivationsobjekt, alltså det är den sociala biten som är viktig för att min motivation ska vara på topp. Jag är iofs inte någon supersocial människa men det har ändå visat sig att jag behöver den där lilla knuffen man får från människor ibland. Problemet ligger nog i att hitta människor som kan vara den där motivationen, jag hittade en sådan person en gång och som motivator var hen riktigt riktigt bra men på något sätt kom livet i vägen för det hela...