Ett stick, två stick och så sticker vi så småningom...

Idag så har jag varit och gett blod, ja jag skulle egentligen ha gjort det igår men jag lyckades faktiskt försova mig så det fick bli idag istället. När jag ringde och berättade för expediten på blodcentralen vad som hänt så skrattade hon åt mig men sen så fixade hon en tid åt mig.

Nu har jag bara en fundering när det gäller blodgivning, varför har jag så dåligt flöde? Första gången jag gav blod så började sköterskan med att sticka mig i vänster arm men där kom det inget vilket jag tror gjorde henne nervös för hon bad en annan sköterska försöka hitta en ven på mig. De fick helt enkelt gå över till högerarmen och där rann det på bra så hon föreslog att jag skulle berätta det nästa gång jag gav blod (att flödet var bättre i högerarmen alltså). Med ett hål i var arm så tyckte jag att det var en bra idé och det var det ända tills idag.

Jag kom glad i hågen till blodcentralen och slängde mig upp på en brits medan jag med glad och kraftfull stämma sa ta blod ur min högra arm där är flödet fantastiskt! Dock verkade flödet ha sinat sen sist för visst försökte dom men inte kom det något blod ändå. Så denna gång fick de ta blod ur min vänstra arm så nästa gång jag ger blod så blir det till att säga åt sköterskorna att pröva sig fram för vad är väl ett hål mer eller mindre?

En annan rolig sak var att medan jag låg där och försökte pressa ur mig blod så pratade jag med sköterskan som tog mitt blod. Hon tog mitt blodtryck och när jag sa att jag alltid har en oro för hjärnblödningar pga att mamma hade fått en sådan så sa sköterskan, så du är Ullas pojk? Och det är jag ju :) det visade sig att denna sköterska brukade jobba istället för mamma när hon var hemma med mig. Vilket hon tydligen var varje måndag under många många år (detta var tydligen något man kunde göra medan barnet var mellan 0 och 8 år)(varför minns jag inte detta?) I vilket fall så pratade vi lite om mamma och med löfte om att dels hälsa till mamma och dels inte berätta att jag blev stucken mer än en gång så drog jag mig hemåt...