Tur!

Jag brukar ha tur, inte rent generellt utan snarare i vilka människor jag träffat under min tid i livet. Människor som jag kan umgås med och som får mig att må bra bara genom att finnas. Tyvärr har jag alltid haft en tendens att tappa bort dessa människor när vår tid tillsammans tagit slut, om det så är skola eller arbete kvittar, dom blir helt plötsligt spöken som bara gör sig påminda när natten faller och jag sitter i min ensamhet. Men jag minns dom med glädje och ju fler år som går, desto mer önskar jag att jag inte tappat bort dom och att det fanns mer än minnen kvar. Därför är det alltid jobbigt när vänner flyttar eller ska flytta och att de kanske försvinner ur ens liv för evigt.
Det är iof väldigt egoistiskt av mig att känna så här men känslor brukar ju vara egoistiska och mitt eget välbefinnande är ibland(tyvärr!) ett nödvändigt ont. Det jag vet med säkerhet är att jag skulle sakna den vännen detta handlar om väldigt mycket.