Känns det iaf som när man börjar att käbbla med regissören om scenens utformning fyra dagar före premiären. Det tyngsta argumentet verkade vara att så går det inte att göra, publiken kommer inte att se. Dock tror jag att det var mer lathet än något annat, då vi hade blivit tvungna att byta ben på scendelarna. Personligen tycker jag att man visar att man inte litar på regissören och dennes visioner när man agerar så här. Detta verkar dock vara genomgående för spexet då det verkar som om det viktigaste är att alltid ha rätt. Det som saknas för mig som är en gammal socialist är solidaritet och förmågan att lyssna på vad människor säger, det behövs även en grundkurs i demokrati men det får vi väl ta en annan gång.
Men som man säger
"Don't take life too serious. You'll never get out alive."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar