Vuvuzelor...

Vuvuzelans vara och inte vara har ju varit ett debatterat ämne ända sedan den första matchen i årets VM. Det har t.o.m gått så långt att vissa allsvenska lag har förbjudit användandet av vuvuzelor på deras arenor (varför förstår jag egentligen inte eftersom dom har större problem än höga ljud, såsom dåligt med publik på matcherna). Idag såg jag dock ett bevis på att vuvuzelan kommit till Sverige inte som en leksak för sportsupportrar utan som ett uttrycksätt för gemene man. Jag satt nämligen och tittade på Mona Sahlins tal från Almedalen och plötsligt var dom där, vuvuzelorna! Visserligen så var tjejerna som blåste i dom målade i rött och vitt som fotbollssupportrar från Danmark men jag är relativt säker på att dom var socialdemokrater. Jag vet inte om detta innebär att vuvuzelorna har blivit folkliga eller om det bara är pga att det har varit så många klagomål på dom. Det enda jag kan säga är att trots att ingen ville ha hit dom så nog hittade dom hit ändå... :p

Äsch!!!

Idag så har jag varit på blodcentralen och gett blod. Detta var tredje och sista gången jag gjorde det, det har nämligen varit väldigt svårt att tappa mig på blod, inte ens blodpåsarna har blivit fulla och blir dom inte det så kasseras dom på störrt. Jag skulle ju vilja säga att det beror på att mitt blod är så fantastiskt men det är troligare att det beror på att mina vener är för smala eller tunna. Om jag var adlig så skulle man kunna säga att mina vener var för fffinlemade... :p

I vilket fall som helst så har jag blivit en vanlig dödlig och går på stadens gator som en vanlig man (insåg just att det låter som att jag går på gatan när jag skriver så (( inser också att detta förklarar varför Fantomen har så mycket pengar... :p)) lite sorgligt är det (jag får inte min gratis blodkoll längre) men livet går vidare...

Jag får helt enkelt hitta någon annan hobby att roa mig med... :)

Något litet dog inom mig idag...

Igår dog Bob Probert! Jag förväntar mig iofs inte att någon som läser här faktiskt vet vem han var. Han var en ishockeyspelare från min barndoms NHL men det är egentligen oviktigt, han var bara 45 år men även det är egentligen oviktigt, han var hård på alkohol och droger under hela sin karriär och kanske var det det som kortade ner hans liv, det är egentligen oviktigt det också...

som ishockey-spelare var han begränsad, han var mer än slagskämpe än en lirare vilket hans 3300 utvisningsminuter på 935 matcher tydligt visar. Hans roll var helt enkelt att slåss med motståndarspelare (oftast killar som hade samma roll som honom), han var lagets polis helt enkelt. Jag var aldrig ett fan av Probert (eller andra fighters för den delen), det jag kände när jag såg honom var nog mer relaterat till skräck än någon annan känsla. Trots detta så blev jag lite ledsen när jag läste om hans bortgång, han var ändå en ikon för NHL under min barndom och så kommer jag säkert alltid att minnas honom...

Hans dödsfall gjorde även att jag märkte en annan sak. Jag hänger en del på svenska hockeysajter och där såg jag att när nyheten kommenterades så användes ordet RIP och då började jag fundera lite. Är det fel att använda sig av svenska när man lyckönskar den bortgångne, eller har vi blivit så amerikaniserade att vila i frid inte längre är gångbart? Vad tycker ni ska det vara RIP eller VIF?

Nähä...

Näe det verkar som mina drömmar om Ilya Kovalchuk kommer att fortsätta vara just drömmar...

Skit också... :(

I helvete heller...

Näe det blev inget i natt heller! Jag förstår faktiskt inte grejen, ska det vara så svårt att kontraktera en ishockeyspelare? Det är ju inte som att jag ber Los Angeles Kings att dom ska plocka ner månen och bygga en hockeyrink på den. Jag tycker det är dåligt! Vem ska jag nu ha homoerotiska drömmar om? Visserligen så är det ju VM och David Villa ser villig ut så han är ju en het kandidat, annars så är kanske Wesley Sneijder ett säkert kort! Det är nästan synd att Argentina åkte ut (men bara nästan) för jag hörde att deras målvakt var en riktig hingst och det är väl inte fel att ha homoerotiska drömmar om en sådan?

Just nu sitter jag och tittar på Merlin på svtplay och som jag tidigare sagt så har jag alltid varit intresserad av Kung Arthur och riddarna av det runda bordet. Det är alltid intressant att se hur gamla sagor gör sig som moderna tv-serier, hur exempelvis dagens värderingar läggs in i en tv-serie. Detta är ju ett litet problem för mig som gillar ursagan där Arthur dränkte barnen så de inte skulle kunna döda honom men serien är ändå trivsam att titta på. Jag menar hur kan man klaga på serier med svärd och trolldom?

Jag är uppstressad...

I skuggan av fotbolls-VM så har free-agentmarknaden i NHL öppnat och som die hard L.A. Kings supporter så sitter jag och hoppas att de ska kunna skriva kontrakt med några bra spelare. Den som jag allra helst vill ha är Ilya Kovalchuk (ja det lät homoerotiskt men i detta fallet så kan jag stå ut med det), Kings behöver en målskytt. Detta har iaf inneburit att jag sitter och kollar obskyra spelarrykten dagarna i ända, i förhoppning att jag ska hitta något bra. Problemet är att när jag gör såhär så blir jag uppstressad av allt som kan vara och av hur långsamt alla internet sidor uppdateras på. Jag måste erkänna att det är påfrestande att vara mig just nu, alltså jag är inte påfrestande men situationen är det...

Näe nu håller vi tummarna för att Kovalchuk skriver på inatt och att inga dåliga trejder av Kings följer så att vi kan få ett slagkraftigt lag nästa år... :)

Blaj...

Igår slog Holland ut Brasilien ur VM och det är aldrig fel. Dock måste jag säga att jag tror att Hollands Robben har dålig balans för han la sig ner på planen omotiverat många gånger. Jag tror han är medveten om hur dålig balans han har för han till och med kastade sig ner på planen utan någon som helst tanke på sin egen säkerhet...

Dock är det surare att Ghana åkte ut ur VM, straffar är alltid hasardspel och som matchen såg ut så tycker jag allt att dom var förtjänta av att vinna. Sport är ju tyvärr aldrig rättvis, hade den varit det så hade ju Sverige gått till VM (OBS! IRONI!!!)...

Jag var förresten hos tandläkaren i torsdags och lagade ett par hål. Jag har börjat ta bedövning vid sådana tillfällen nu och jag undrar alltid i mitt stilla sinne varför jag inte gjort detta tidigare. Det enda som kändes var när tandläkaren använde sin stora borr för då skallrade det i hela huvudet och kalla kårar for nerför min rygg. Det kändes förvisso också när dom la tråden för den måste dom tydligen trycka upp i tandköttet, hårt. Men men nu är det gjort iaf och förhoppningsvis så ska det inte behövas borras något mer på väldigt länge...