Min dröm...

Jag sitter och läser Alberto Manguels bok "Nattens bibliotek" och drömmer mig bort, till ett eget bibliotek med välvda rum och hyllmeter på hyllmeter med böcker av alla de slag. Ingen diskriminering, här skulle såsom i Manguels eget bibliotek Platon samsas med Faulkner och Steinbeck men även med Peake, Neruda och Wu. Inga gränser skulle detta bibliotek ha, vare sig nationella eller religiösa. Där skulle bibeln samsas med Koranen och med Maos lilla röda, Jane Austen bredvid Dorothy Lessing, Orwell, Asimov och Dick. Kanske skulle Descartes stå bredvid reseskildringar från världens alla hörn. Sådan ser min dröm ut, en dröm om den fysiska boken och den glädje läsande kan ge och möjligheten för alla att läsa...

Det kan tyckas som en något socialistisk dröm men är det inte det som är den stora grejen med böcker? Just det här med att böcker är gränsöverskridande i all sin enkelhet, allt som behövs är att en bok blir översatt till ett annat språk så är den helt plötsligt en del av det språket och den kulturen. Böcker är på sätt och vis ett medel till att förstå vår omgivning, inte så att jag säger att de som läser mycket böcker har ett mer öppet sinne när det gäller förståelse av andra kulturer (även om det finns forskningsbelägg för det påståendet) men ändå så tror jag att böcker vidgar vyer och att med hjälp av läsandet blir vi bättre människor...