Det där med yttrandefrihet...

Jag har försökt skriva ett blogginlägg om yttrandefrihet den senaste tiden men jag har haft lite svårt att formulera mig här på bloggen den senaste tiden. Det har liksom tagit stopp redan efter första meningen och inget jag har gjort har kunnat lösa detta. Jag har funderat en hel del på det där med yttrandefrihet, särskilt nu efter att Lars Vilks blivit utsatt för både det ena och det andra.

Den stora frågan är väl egentligen vad som är yttrandefrihet, vad man kan säga, om det finns några gränser eller om man ska ta hänsyn till andra människor. Lars Vilks rondellhund är ju ett bra exempel, om vi ser den ur ett rent yttrandefrihetsmässigt perspektiv så är det helt okej men om vi sedan ser till hänsyn till andra människor så kan man väl med gott samvete säga att just denna rondellhund inte riktigt nådde ända fram.

Nu tror jag iofs inte att Lars Vilks medvetet gav sig ut för att såra och förnedra världens muslimer, han verkar vara en någotsånär trevlig typ som inte försöker såra människor med sin konst. Sen kan ju sägas att det där med hur människor uppfattar konst eller andra yttringar beror väldigt mycket människorna i sig. Tanken med yttrandefrihet är ju ändå att det ska leda till debatt och dialog men oftast leder det till att människor hör eller ser vad de vill höra och det är sedan deras upplevelse som blir sanningen, i det läget blir dialogen så gott som omöjlig.

Det är lite roligt just det där om hur människor reagerar på yttrandefrihet och att reaktionerna mer eller mindre tar sig samma uttryck. Jag tänker på Lars Vilks föreläsning där han blev skallad samtidigt som folk stod upp i föreläsningssalen och skanderade "Allah är stor". Jag kan visserligen förstå ilskan folk känner men jag kan inte förstå medlen de använder sig av, för detta beteende visar ju bara att personerna i fråga är oförmögna att tänka och att föra en dialog, det enda som styr dom är känslor och impulser. På samma sätt var det i ett fall i Frankrike där Chomsky (tror jag det var) försvarade en känd fransmans rätt till att förneka judeförintelsen. På samma sätt som Vilks stod Chomsky i en föreläsningssal fylld med människor, därav många av judisk börd och under hela föreläsningen haglade glåporden mot Chomsky för han förnekade förintelsen. Grejen är bara den att det gjorde han aldrig vilket han påpekade, han var där som försvarare av yttrandefriheten och tycka vad man vill så är det ju det som är yttrandefrihet, att faktiskt kunna och få säga exakt det som man vill.

Milos Forman sa en gång efter han gjort filmen "The people vs. Larry Flynt" att han gjorde den för att den handlade om yttrandefrihet. Vilket han fick en del kritik för, för hur kunde man säga att en slisk tidning som Hustler kunde handla om yttrandefrihet. Varpå Forman som växte upp i Tjeckoslovakien under kommunisttiden svarade, har man verkligen upplevt censur på riktigt (läs under kommunismen) så inser man hur viktig all sorts yttrandefrihet är...

Yttrandefriheten är viktig och det faktum att vi kan uttrycka oss fritt oavsett ämne är något vi borde känna glädje och stolthet över. Naturligtvis är det ju så att det kan yttras saker som vi inte tycker om men det är kanske det bästa med just yttrandefriheten, just detta att man på så sätt kan skapa en debatt. För tro det eller ej man kan inte slå hål på myter genom att försöka censurera i vad man får säga eller inte. Visst är det lättare att säga att "så får man inte säga" istället för att fråga "varför tycker du så" om en människas extrema åsikter. Och kanske var det det som Lars Vilks var ute efter, att någon i förbifarten skulle fråga honom varför han gjorde som han gjorde, jag tycker ändå inte om installationen och allt den innebär men jag stöder hans rätt till att yttra sig. Nu skulle jag för avvägnings skull bara vilja se honom göra ett julkonstverk där jultomten rövknullar Jesus, det kunde handla om hur kommersialismen tar över julen eller nåt liknande, för visst skulle det vara ytterligare en debattstartare och säkerligen så skulle majoriteten människor missförstå syftet...