En tur på röda mattan...

Igår när jag lämnade högskolan i Borås så fick jag för första gången möjligheten att gå på den röda mattan. Visserligen så gick jag åt fel håll på den (ut istället för in) men jag tycker ändå att det ska räknas. Det var iaf en tjock soppa av dignitärer som trängdes utanför biblioteksbyggnadens dörrar, jag tror iaf att de var dignitärer dom hade ju finkläderna på sig. Det enda negativa med den lilla festligheten var väl att biblioteket stängde två timmar tidigare än vanligt pga festligheterna. Vilket gjorde att jag (och många andra med mig) blev utjagade på stadens gator istället. Fast jag klagar inte för det gjorde att jag hann med ett tidigare tåg än väntat... :)

När jag kom hem vi åtta tiden igår kväll så hade jag varit vaken i ca 32 timmar, varför jag varit det berodde egentligen inte på något speciellt skäl, det bara blev så liksom. Hade tidig morgon i skolan och var tvungen att skriva färdigt saker som jag skulle haft med mig (jag fastnade i ett dataspel också men det behöver vi ju inte tala högt om). Det kändes lite konstigt att inte vara tröttare efter en så lång tid men det är kanske så att kroppen ställer om sig på något sätt. Som tur var så hade jag inget jag skulle upp till idag så nu är nog kroppen som vanligt igen...

Det där med yttrandefrihet...

Jag har försökt skriva ett blogginlägg om yttrandefrihet den senaste tiden men jag har haft lite svårt att formulera mig här på bloggen den senaste tiden. Det har liksom tagit stopp redan efter första meningen och inget jag har gjort har kunnat lösa detta. Jag har funderat en hel del på det där med yttrandefrihet, särskilt nu efter att Lars Vilks blivit utsatt för både det ena och det andra.

Den stora frågan är väl egentligen vad som är yttrandefrihet, vad man kan säga, om det finns några gränser eller om man ska ta hänsyn till andra människor. Lars Vilks rondellhund är ju ett bra exempel, om vi ser den ur ett rent yttrandefrihetsmässigt perspektiv så är det helt okej men om vi sedan ser till hänsyn till andra människor så kan man väl med gott samvete säga att just denna rondellhund inte riktigt nådde ända fram.

Nu tror jag iofs inte att Lars Vilks medvetet gav sig ut för att såra och förnedra världens muslimer, han verkar vara en någotsånär trevlig typ som inte försöker såra människor med sin konst. Sen kan ju sägas att det där med hur människor uppfattar konst eller andra yttringar beror väldigt mycket människorna i sig. Tanken med yttrandefrihet är ju ändå att det ska leda till debatt och dialog men oftast leder det till att människor hör eller ser vad de vill höra och det är sedan deras upplevelse som blir sanningen, i det läget blir dialogen så gott som omöjlig.

Det är lite roligt just det där om hur människor reagerar på yttrandefrihet och att reaktionerna mer eller mindre tar sig samma uttryck. Jag tänker på Lars Vilks föreläsning där han blev skallad samtidigt som folk stod upp i föreläsningssalen och skanderade "Allah är stor". Jag kan visserligen förstå ilskan folk känner men jag kan inte förstå medlen de använder sig av, för detta beteende visar ju bara att personerna i fråga är oförmögna att tänka och att föra en dialog, det enda som styr dom är känslor och impulser. På samma sätt var det i ett fall i Frankrike där Chomsky (tror jag det var) försvarade en känd fransmans rätt till att förneka judeförintelsen. På samma sätt som Vilks stod Chomsky i en föreläsningssal fylld med människor, därav många av judisk börd och under hela föreläsningen haglade glåporden mot Chomsky för han förnekade förintelsen. Grejen är bara den att det gjorde han aldrig vilket han påpekade, han var där som försvarare av yttrandefriheten och tycka vad man vill så är det ju det som är yttrandefrihet, att faktiskt kunna och få säga exakt det som man vill.

Milos Forman sa en gång efter han gjort filmen "The people vs. Larry Flynt" att han gjorde den för att den handlade om yttrandefrihet. Vilket han fick en del kritik för, för hur kunde man säga att en slisk tidning som Hustler kunde handla om yttrandefrihet. Varpå Forman som växte upp i Tjeckoslovakien under kommunisttiden svarade, har man verkligen upplevt censur på riktigt (läs under kommunismen) så inser man hur viktig all sorts yttrandefrihet är...

Yttrandefriheten är viktig och det faktum att vi kan uttrycka oss fritt oavsett ämne är något vi borde känna glädje och stolthet över. Naturligtvis är det ju så att det kan yttras saker som vi inte tycker om men det är kanske det bästa med just yttrandefriheten, just detta att man på så sätt kan skapa en debatt. För tro det eller ej man kan inte slå hål på myter genom att försöka censurera i vad man får säga eller inte. Visst är det lättare att säga att "så får man inte säga" istället för att fråga "varför tycker du så" om en människas extrema åsikter. Och kanske var det det som Lars Vilks var ute efter, att någon i förbifarten skulle fråga honom varför han gjorde som han gjorde, jag tycker ändå inte om installationen och allt den innebär men jag stöder hans rätt till att yttra sig. Nu skulle jag för avvägnings skull bara vilja se honom göra ett julkonstverk där jultomten rövknullar Jesus, det kunde handla om hur kommersialismen tar över julen eller nåt liknande, för visst skulle det vara ytterligare en debattstartare och säkerligen så skulle majoriteten människor missförstå syftet...

Min dröm...

Jag sitter och läser Alberto Manguels bok "Nattens bibliotek" och drömmer mig bort, till ett eget bibliotek med välvda rum och hyllmeter på hyllmeter med böcker av alla de slag. Ingen diskriminering, här skulle såsom i Manguels eget bibliotek Platon samsas med Faulkner och Steinbeck men även med Peake, Neruda och Wu. Inga gränser skulle detta bibliotek ha, vare sig nationella eller religiösa. Där skulle bibeln samsas med Koranen och med Maos lilla röda, Jane Austen bredvid Dorothy Lessing, Orwell, Asimov och Dick. Kanske skulle Descartes stå bredvid reseskildringar från världens alla hörn. Sådan ser min dröm ut, en dröm om den fysiska boken och den glädje läsande kan ge och möjligheten för alla att läsa...

Det kan tyckas som en något socialistisk dröm men är det inte det som är den stora grejen med böcker? Just det här med att böcker är gränsöverskridande i all sin enkelhet, allt som behövs är att en bok blir översatt till ett annat språk så är den helt plötsligt en del av det språket och den kulturen. Böcker är på sätt och vis ett medel till att förstå vår omgivning, inte så att jag säger att de som läser mycket böcker har ett mer öppet sinne när det gäller förståelse av andra kulturer (även om det finns forskningsbelägg för det påståendet) men ändå så tror jag att böcker vidgar vyer och att med hjälp av läsandet blir vi bättre människor...

Ibland är det ingen idé...

Hur mycket man än planerar så kan det gå åt skogen ändå och det är där jag är just nu med mitt skolarbete. Som vanligt har jag problem med det där med deadlines, förvisso vet jag att jag inte är ensam och det ger en viss lättnad. Även om jag egentligen inte vill känna så, istället så skulle jag vilja knyta näven och helt enkelt kämpa mig fram till ett avslut av alla dessa hemtentor som hemsöker mig. Som det är just nu så har planeringen tagit överhanden och själva görandet har hamnat i en sekundär position...

Jag har bränt igenom en massa skönlitteratur också och om jag håller det här tempot, så kommer jag ha läst ca 36 böcker när året är slut och det är ju egentligen inte illa, men jag borde ju försöka läsa en del kurslitteratur också. :p Det som glädjer mig mest med mitt läsande är att jag har vidgat mina vyer och börjat läsa böcker i alla genrer jag kan hitta. Vill dock påpeka att jag inte tänker läsa twilight-böckerna som jag fått en recension på av någon med smak... :p