Det var något nytt...

Igår när det blev dags för personalmat på jobbet så fick jag något jag aldrig ätit förut och om sanningen ska fram så hade det aldrig föresvävat mig att smaka på det heller. Jag fick nämligen friterat kycklingskinn och kan ni tänka er det smakade inte kyckling. Det smakade knaperstekt bacon vilket är lite roligt eftersom man alltid säger om något som man aldrig ätit tidigare att det smakar kyckling...

En dum tanke...

Jag fick en väldigt dum idé idag! Jag satt och tänkte på det där med sms och brev i både digital- och fysisk form. Ibland så vill man ju avsluta med Kram och det fick mig att fundera, tänk om man bytte ut kram mot knull! Skulle inte den meddelande skrivande världen bli mycket intressantare då? Skulle inte ett sånt ord avmystifisera sex? (Det gör det inte men det kan vara bra att ha ett par högtravande ord tillhands utifall att man måste skylla på något så att det låter bra... :p)

Sen när jag funderat på det ett tag så insåg jag hur fel det skulle kunna bli om man avslutade meddelanden så, det kan ju liksom ge helt fel signaler... :p

Knull, knull på er

Det går inte på som räls om jag säger så...

Att livet tar sig små krumbukter ibland kommer säkert inte som någon nyhet och mitt liv är inget undantag. Det känns lite som att jag står upp till knäna i sirap och vad jag än gör så går allting väldigt väldigt långsamt. Där det märks mest är på mina studier där jag missat en massa deadlines på hemtentor för att jag inte kan komma igång med uppgiften i tid. Det är väldigt frustrerande men tyvärr har jag ingen magisk lösning på det hela så det blir väl till att bita ihop helt enkelt. Jag har dock idéer om hur det ska gå till så vem vet snart kanske jag spottar ur mig hemtentor i parti och minut...

Denna seghet har också märkts på mitt bloggande för även om en del av er säkert tror det så har inte mitt liv blivit så tråkigt dom senaste månaderna att det inte är värt att blogga om längre. Det faktum att jag vann blogg-kampen mot Sarha i kombination med segheten gjorde att all min inspiration till att skriva här försvann och det blev som en ond spiral där jag helt plötsligt kände mig stressad och tvingad att skriva här. En sådan kombination är aldrig bra i skapandeprocesser, det ska ju vara kul att göra det man gör annars så är det svårt att få det bra om man ens har viljan att göra det under sådana förutsättningar. Jag har dock insett att när det gäller bloggskrivande så finns det inget tvång, för så fort det blir ett tvång så låser det sig för mig, antagligen det som händer med hemtentorna också...

Kanske jag också skulle skaffa mig twitter, det skulle ju iaf underlätta alla tankar på tvångstskrift och uppstressning. Det är ju bara att skriva en lös mening lite slentrianmässigt så där och vem vet kanske skulle den kunna få sirapen jag har i hjärnan att rinna ut så att sagda hjärna kan börja funka som den ska igen, men för att återgå till twitter. Tänk bara hur bra det skulle vara att skriva "Nej den är blå" för det finns ju inte en käft som skulle fatta vad jag menade och om ingen fattar vad man säger så är man ju per definition intellektuell eller filosof och det är ju inte fy skam det heller... :p

Som avslutning får ni dikten Ulysses av Tennyson, jag hörde slutet på denna i ett avsnitt av Babylon 5 och jag gillade den så mycket att jag var tvungen att hitta hela. Vem kan nu säga att sci-fi inte kan lära oss något? :p

It little profits that an idle king,
By this still hearth, among these barren crags,
Match'd with an aged wife, I mete and dole
Unequal laws unto a savage race,
That hoard, and sleep, and feed, and know not me.

I cannot rest from travel: I will drink
Life to the lees: all times I have enjoyed
Greatly, have suffered greatly, both with those
That loved me, and alone; on shore, and when
Through scudding drifts the rainy Hyades
Vexed the dim sea: I am become a name;
For always roaming with a hungry heart
Much have I seen and known; cities of men
And manners, climates, councils, governments,
Myself not least, but honoured of them all;
And drunk delight of battle with my peers;
Far on the ringing plains of windy Troy.
I am a part of all that I have met;
Yet all experience is an arch wherethrough
Gleams that untravelled world, whose margin fades
For ever and for ever when I move.
How dull it is to pause, to make an end,
To rust unburnished, not to shine in use!
As though to breathe were life. Life piled on life
Were all too little, and of one to me
Little remains: but every hour is saved
From that eternal silence, something more,
A bringer of new things; and vile it were
For some three suns to store and hoard myself,
And this grey spirit yearning in desire
To follow knowledge like a sinking star,
Beyond the utmost bound of human thought.

This is my son, mine own Telemachus,
To whom I leave the sceptre and the isle —
Well-loved of me, discerning to fulfil
This labour, by slow prudence to make mild
A rugged people, and through soft degrees
Subdue them to the useful and the good.
Most blameless is he, centred in the sphere
Of common duties, decent not to fail
In offices of tenderness, and pay
Meet adoration to my household gods,
When I am gone. He works his work, I mine.

There lies the port; the vessel puffs her sail:
There gloom the dark broad seas. My mariners,
Souls that have toil'd, and wrought, and thought with me —
That ever with a frolic welcome took
The thunder and the sunshine, and opposed
Free hearts, free foreheads — you and I are old;
Old age hath yet his honour and his toil;
Death closes all: but something ere the end,
Some work of noble note, may yet be done,
Not unbecoming men that strove with Gods.
The lights begin to twinkle from the rocks:
The long day wanes: the slow moon climbs: the deep
Moans round with many voices. Come, my friends,
'Tis not too late to seek a newer world.
Push off, and sitting well in order smite
The sounding furrows; for my purpose holds
To sail beyond the sunset, and the baths
Of all the western stars, until I die.
It may be that the gulfs will wash us down:
It may be we shall touch the Happy Isles,
And see the great Achilles, whom we knew

Tho' much is taken, much abides; and though
We are not now that strength which in old days
Moved earth and heaven; that which we are, we are;
One equal temper of heroic hearts,
Made weak by time and fate, but strong in will
To strive, to seek, to find, and not to yield.

Alle man till rakning...

Jag gillar inte att raka mig och det står jag för! Skälet till detta är inte att jag gillar skägg eller att jag inte tycker om lena kinder, tvärtom jag gillar inte skägg och jag uppskattar när mina kinder är lena. Varför gillar jag då inte att raka mig? Jo för att min hud torkar ut så mycket att det blir obehagligt (sen har jag förvisso en tendens att skära mig också men använder man hyvel så gör man). Jag tog iaf och dokumenterade min senaste rakning och jag måste säga att jag har inte t-shirt på mig när jag rakar mig utan jag tog på den för fototillfällena så ni inte skulle få se för mycket av det goda...


Alldeles orakad men ändå rätt stilig, en sorts råbarkad manlighet som bara brukar förknippas med flanellskjortor... Hmm insåg just att Guillou brukar ha på sig såna...! Trots detta så vidmakthåller jag vad jag sa om manligheten... Lite djurisk magnetism också kanske...

Äsch halva manligheten borta, ser ju nästan ut som jag ritat dit stubben själv! Här har vi verkligen två sidor av samma mynt. Borde nästan söka jobb i nån såpopera... Jag kan spela ett par tvillingar, en god och en ond tyvärr kan dom bara ses i profil men som alla vet så har ju de flesta tvillingar sina egenheter...

Oh so smooth, knappt så jag kan hålla mig för att röra mig själv och njuta, njuta, njuta... Så här slutade rakningen och jag vill att ni noterar avsaknaden av blod. Så alltså inga skärningar när jag skulle göra mig fin för kameran...

Dagens video...

En propp räcker långt...

Jag började blöda näseblod inatt precis innan jag skulle lägga mig, efter att ha tillfört vatten (inte en av mina bättre idéer) så forsade blodet mer eller mindre ur mig. Eftersom jag var trött och ville sova så satte jag en propp i näsan, proppen var gjord av toapapper och jag var helt säker på att den skulle ramla ur under natten. När jag vaknade satt den dock kvar i näsan vilket inte var dåligt med tanke på att jag förutom att sova även drömde snuskdrömmar... :p

När dagen inte räcker till...

Jag är väldigt dålig på att hålla deadlines, kanske beror det på en övertro på mig själv eller så är det bara så att jag tror att jag har mer tid på mig än vad jag verkligen har. Vad som än är skälet så är det påfrestande att alltid försätta sig i den situationen, den gagnar ingen, särskilt inte mig. Än så länge så ligger jag rätt i tiden för nästa deadline men det är knappt för jag har tre hemtentor som ska vara inne den 17:e eller ja en av dom ska vara inne den 15:e. Jag hade hoppats på att kunna bli klar med dom lite tidigare än så men nu vet jag inte längre...

Nu så...

Nu har det blivit dags att skriva igen efter att ha helt tappat lusten till bloggande under en period. Egentligen så vet jag inte om det var just bloggandet jag var trött på men jag saknade helt och fullt inspiration, så det blev som det blev. Jag har iofs hört att om man bloggar om samma sak två dagar i sträck så saknar man liv. Å andra sidan vet jag inte om jag håller med om det, jag tycker allt att mitt liv har tillräckligt mycket innehåll för att kallas liv, visserligen så hoppar jag inte fallskärm varje dag men om sanningen ska fram så tror jag att jag klarar mig bra ändå. Jag menar en kopp té och en god bok är all spänning jag behöver så egentligen så borde jag kanske blogga mer om det. Téerna jag dricker och böckerna jag läser... :)

Jag har förresten gjort ett medvetet val att välja bort socker i téet, iofs så får jag det att låta som en stor grej när det enda jag gjort är att byta till honung istället men små steg leder till stora resor dom med. Jag försöker helt enkelt få bukt med mitt sockerbehov, jag brukade vara så stolt förr när jag inte åt något godis, den stoltheten försvann när jag insåg att jag hade allt sockret i téet istället...

När det gäller böcker så har jag försökt bredda mitt spektra lite och röra mig ifrån sci-fi/fantasy området till mer mainstream och klassiker. Jag försökte läsa Moby Dick men den var så jobbig så den där jävla valen kom undan. Jag har faktiskt siktat in mig på "Brott och straff" och "Räddaren i nöden" men först ska jag läsa ut de böckerna jag läser nu. "Nudelbagaren" av Ma Jian och "Yacoubians hus" av Alaa Al-Aswany som båda är bra böcker och som jag rekommenderar er att läsa... :)

Jaha och nu då?

Visst har vardagen blivit lite gråare nu när OS är slut, eller vad tycker ni? Trots detta faktum så måste jag faktiskt tillstå en sak, jag hade faktiskt börjat tröttna lite på all denna komprimerade idrott som vi fått till oss de senaste veckorna. Hockeyfinalen var väldigt rolig dock, roligt att se så många Kingsspelare göra bra ifrån sig. :)

Ett stort problem med att vara sportnörd när det är OS är att man missar all den "vanliga" idrotten, så nu har jag ju massor att ta igen liksom...