Jag var hos mina föräldrar idag och medan jag var där så satt dom och tittade på Bondfilmen "Leva låta dö". Det är en av många Bondfilmer som utspelar sig i tropiska farvatten och som sådan så finns det en sak som måste finnas med i dom filmerna. Hajar! Dock är det inte vilka hajar som helst, vi snackar människoätande monster här, det är tigerhajar, blåhajar och en och annan tjurhaj. Fast jag minns faktiskt inte om jag någonsin sett en tjurhaj i någon av bondfilmerna, jag har sett en vithaj i "license to kill" fast den var i bur och vad jag vet så överlever inte vithajar fångenskap så bra. Men jag ska väl inte vara petig antar jag.... :p
Det roliga med bondfilmerna är iofs inte att dom har med hajar. Det som är roligt är det att dramaturgin i filmerna och detta gäller även andra filmer där hajar är med som rekvesita bygger på tittarnas bild av hur hajar funkar. Hajarna ska vara/är glupska mördarmaskiner som alltid vill äta upp våra hjältar etc etc. På så sätt så ska vi som tittare bli rädda redan när hajarna syns i bild, det här sättet att använda sig av vår inneboende skräck funkar ju med andra djur som ormar eller spindlar också. Det jag egentligen vill ha sagt med det här inlägget är väl detta, det går att se på bondfilmerna hur vår syn på hajar har förändrats under årens lopp och detta tycker jag är positivt eftersom jag hör och häpna är väldigt intresserad av hajar, så intresserad faktiskt så att jag en gång ville jobba med att forska på dom men mer om det nån annan gång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar