Nummer 500 och hemma igen...

Ja det vill sig inte bättre än att jag just kom hem ifrån musikvideoinspelningen, det intressanta är att jag skriver mitt femhundrade inlägg klockan 5 på morgonen, eller ja intressant kanske det inte är men jag har snart varit vaken i 24 timmar så jag är förlåten...

Ett till...

Idag så ska jag till Mariestad och hjälpa till med en musikvideo, vi får se hur det går, kul kommer det bli iaf :)

Singel...

Allt i livet har sin tid och ibland så måste man gå vidare utan varandra, det har inte varit ett lätt beslut att fatta. Visst har hon börjat visa lite ålderstecken och visst har jag funderat på att byta henne mot en nyare modell. Det är väl helt enkelt av sentimentala skäl som jag har behållit henne så länge som det nu blev. Jag funderar redan på hur jag ska göra och vart jag ska gå för att träffa någon ny. Grejen med nyare modeller är ju att de är så smala och jag vet inte hur dom kommer ligga i mina händer så jag kommer antagligen få pröva mig fram, vara lite slampig helt enkelt men det känns ändå svårt att gå vidare efter ett förhållande som varat i femton år, jag skulle iofs kunna byta hennes blad men jag vet ändå inte. Blir det ens samma sak?

Men om någon nu funderar på att köpa mig en födelsedagspresent så är inte en innebandyklubba fel, eller ett blad till en innebandyklubba. Min klubba har nämligen gått sönder och hon kanske aldrig blir sig själv igen...

Vart har alla blondiner tagit vägen?

När jag började jobba på Max för ett par månader sen så var det så många sjuttonåriga blondiner som jobbade där att jag inte ens kunde kasta en sten utan att träffa nån av dom, eller ens se skillnad på dom :p. Det verkar dock som om det hänt nåt, nåt oförklarligt, blondinerna har försvunnit och blivit ersatta av brunetter. inte för att jag klagar på något sett men blondiner ligger ju i en klass för sig, dom lockar liksom ett annat klientel, samma klientel skulle iofs också lockas om vi hade en neonskylt med blinkande tuttar men man kan ju inte få allt här i världen, man måste liksom välja, tuttar eller hamburgare! Det går ju inte att kombinera de båda. Jag vet iaf vad jag skulle välja men det är en helt annan sak... :p

Kanske är det så att blondinen är ett utdöende folkslag. Herregud! Vi måste göra något, tänk om hela den blonda kulturen försvinner. Tänk att aldrig mer kunna höra det blondiskaspråket! Här krävs det krafttag av regering och folk, fram med väteperoxiden här ska tvångsblonderas men först så behöver jag ett forskningsbidrag på 15 miljoner kronor och en enkelbiljett till bermuda, där jag ska forska i blondíner i deras naturliga miljö. Detta gör jag naturligtvis endast för att vi ska kunna rädda blondinerna och inte alls för att jag ska få en massa pengar och leva loppan i resten av mitt liv i ett land där bikinin endast är ett plagg som man tar på sig när det är kallt...

No more water...

Tidigt imorgonbitti så kommer dom att stänga av vattnet här i min lägenhet, eller ja dom kommer ju att stänga av vattnet i hela huset, tror jag iaf, eller så är det bara längan där jag bor som berörs nu. I vilket fall så innebär ju det att allt jag måste göra med vatten måste ske idag, för avstängningen kommer att vara i en månad...

Men vem vet kanske kan man lära sig älska toaletter på gården, bara jobbigt sent på natten då alla vettiga människor sover, men men jag borde väl fortsätta med disken antar jag...

Jobb, jobb och åter jobb

Idag så har jag hör och häpna jobbat och det var en upplevelse, inte själva jobbet iofs men hur dagen gestaltade sig. Jag började på Max vid 12 och jag jobbade där till 19, när jag slutat så blev jag hämtad av pappan till han som äger Orient Palace för dom var fullbokade och det skulle ta för lång tid för mig att gå ner till stan från Max. När jag väl kommit fram så jobbade jag till 21.30 så nu känner jag mig rätt seg och detta trots att arbetsdagen inte var så hemsk...

Men jag har funderat lite på varför jag känner som jag gör och jag tror att det har att göra med att frekvensen av arbete har ökat, det skulle alltså vara pga ovana och inte lathet, som man skulle kunnat tro om man velat det. Det kan alltså vara så att jag liksom helt har tappat all verklighetsförankring vad gäller arbete eftersom jag jobbar så sällan. Helt plötsligt så har en tretimmars arbetsdag blivit en heldag av arbete och när man väl får möjlighetn att jobba en heldag så känner man sig som om man sprungit in i en betongvägg och inte på det bra sättet...

På hemvägen tog jag turen över kyrkogården och tittade på gravljus, nu var ju inte det därför jag tog den vägen, det är helt enkelt den genaste vägen hem från jobbet. Vackert var det i vilket fall och vem vet kanske fick jag med mig en osalig ande hem. Om jag gjorde det så hoppas jag på en ande som gillar hussysslor, då kanske jag skulle kunna få lite hjälp med disken. Eller så kunde jag göra det själv, i vilket fall så måste jag skynda mig eftersom dom stänger av vattnet i mitt hus nu på måndag, tur att jag har nära hem till föräldrarna och då menar jag inte att jag ska ta med mig min disk dit. Jag menar snarare angående duschning och sånt... :)

Meeh...

Det här inlägget skrivs bara för att jag ska ha skrivit något. Jag är osäker på om jag kommer hinna skriva något mer imorgon...