Det är officiellt

Med sömnlöshet kommer galenskap. Jag har alltid tyckt att människor som diskar på natten är galna, nu har det dock hänt mig så per definition är jag galen eller möjligtvis bara lite tokig. Jag får väl hoppas att jag inte stört mina grannar för mycket! En annan reflektion är den att vid såna här tillfällen är det för väl att man är singel, min nyfunna galenskap drabbar bara mig helt enkelt.

Star Wars eller Fan, det här kommer att bli kul!!!!!!

Då var det bestämt. I sommar ska vi filma vår Star Wars fanfilm. Detta innebär att jag måste börja skriva på det manuset som har legat nere ett par år. Jag och Mojje ska tydligen regissera hela grejen så vi kommer snart att ragga folk, allt från skådisar, rekvesita och kostym till animatörer. Vi har ju redan en green screen och nu pratar vi om att bygga en kran på ca fem meter med tre axlar. Funderar på att bygga en steadycam också, vi kommer behöva det då jag gärna ser lite rörelse i filmen, och skakig handhållen kamera är inte ett alternativ som vi ens kommer att överväga. Dogma funkar i vissa lägen dock inte när det gäller sci-fi filmer. Det är glädjande att faktiskt få göra "riktig" film igen och inte bara få filma rock konserter, måste säga att jag har saknat detta väldigt mycket. Kan nästan säga att det är en dröm som går i uppfyllelse.

På tal om drömmar http://www.youtube.com/watch?v=0h_ifrP1WaE
det är aldrig fel att pröva sina vingar

Tur!

Jag brukar ha tur, inte rent generellt utan snarare i vilka människor jag träffat under min tid i livet. Människor som jag kan umgås med och som får mig att må bra bara genom att finnas. Tyvärr har jag alltid haft en tendens att tappa bort dessa människor när vår tid tillsammans tagit slut, om det så är skola eller arbete kvittar, dom blir helt plötsligt spöken som bara gör sig påminda när natten faller och jag sitter i min ensamhet. Men jag minns dom med glädje och ju fler år som går, desto mer önskar jag att jag inte tappat bort dom och att det fanns mer än minnen kvar. Därför är det alltid jobbigt när vänner flyttar eller ska flytta och att de kanske försvinner ur ens liv för evigt.
Det är iof väldigt egoistiskt av mig att känna så här men känslor brukar ju vara egoistiska och mitt eget välbefinnande är ibland(tyvärr!) ett nödvändigt ont. Det jag vet med säkerhet är att jag skulle sakna den vännen detta handlar om väldigt mycket.

1:a maj, dagen då Martin blir fri!

Att köra tidningar är ett aber! Inte själva utdelningen, den kan vara riktigt behaglig, utan snarare det faktum att jag, som är en person som alltid överanalyserar händelser i mitt liv, har tre timmar på mig varje morgon att tänka! Det finns tillfällen då det skulle vara bättre att inte tänka men jag har alltid tänkt bäst när jag promenerar och säga vad man vill men tidningsutdelning är inte det mest avancerade yrke man kan ha, man behöver inte tänka fullt så mycket på vad man gör. Att det sedan består av ca 90% promenerande hjälper inte heller. Jag börjar dock se ett slut på det, den 1:maj behöver jag ej längre ta mig upp på mornarna vilket kommer att bli en intressant känsla då jag delat ut tidningar i 4,5 år. Men jag kan ändå inte komma ifrån den förväntan jag känner. 1:maj, 1:maj varför är du så långt bort?

Och om ni undrar, så ja jag har snott titeln från en annan blogg, eller snott och snott jag har lånat den, gjort om den, satt lite piff på den, gett den lite djup och mening och framförallt så har jag plagierat den. Men det är så gott som ett orginal av yours truly! Nästan iaf!

I'm still here

Och vad viktigare är så har vi haft premiär idag, och jag måste säga att det gick över förväntan även om vi missade i vissa scener. Sedan hade vi en premiärsittning vilket det var på mer en ett sätt då det var min första sittning någonsin, det var väl trevligt men jag tror att jag var för trött att uppskatta den till fullo. Imorgon (söndag) spelar vi vid kl 16 så det är sängdags här.

Hoppas jag drömmer om en urringning som jag såg idag!!!!!!!!!!

Halvvägs mot domedagens kaos

Imorgon är det premiär för Skövdespexets spex(!) och jag känner mig säkrare än jag borde göra, min stora rädsla nu är att jag ska reta upp regissören så mycket att hon tar livet av mig. Om sanningen ska fram har vår relation till varandra varit en nedåtgående spiral men det är klart jag har ju en rätt stor del i det då jag har en tendens att vara väldigt obstinat. Ville iaf varna utifall att jag skulle försvinna, och inte kunna skriva här nåt mer!

Idioti

Känns det iaf som när man börjar att käbbla med regissören om scenens utformning fyra dagar före premiären. Det tyngsta argumentet verkade vara att så går det inte att göra, publiken kommer inte att se. Dock tror jag att det var mer lathet än något annat, då vi hade blivit tvungna att byta ben på scendelarna. Personligen tycker jag att man visar att man inte litar på regissören och dennes visioner när man agerar så här. Detta verkar dock vara genomgående för spexet då det verkar som om det viktigaste är att alltid ha rätt. Det som saknas för mig som är en gammal socialist är solidaritet och förmågan att lyssna på vad människor säger, det behövs även en grundkurs i demokrati men det får vi väl ta en annan gång.

Men som man säger

"Don't take life too serious. You'll never get out alive."