1:a advent...

Idag så har jag och flickvännen varit i Skara domkyrka och firat första advent, där var både blåsorkester och jäkla massa körer, för att inte tala om hur fullspäckad själva kyrkan var på besökare. I vilket fall så var det riktigt trevligt och sångerna var fina. Känns som ett bra sätt att fira första advent iaf...

Sedan när vi kom hem så träffade vi på min granne som var lite förvirrad så vi stannade kvar hos henne tills hemtjänsten kom och bytte av oss. Grannen var iaf väldigt trevlig och vi satt och snackade ett tag om lite ditt och datt. När hemtjänsten kom dit så informerade vi dom om vad som hänt och sedan kunde vi efter att vi sagt hej då till till grannen gå hem till oss...

Sjukdom...

Jag är däpt i nädan... :(

men det har nog gått över imorgon...

Spelberoende...

Jag har i dagarna fått ett litet spelberoende :) det är Baldur´s Gate det gäller och det går faktiskt över förväntan. Jag vet förresten att jag har ett litet spelberoende för jag t.o.m drömmer om spelet ibland och då är det liksom kört. Jag inser att det är ganska hög nördfaktor på att man spelar dataspel men det är ju inte som om jag sitter och spelar WoW för det hade verkligen varit nördigt... :p

I den verkliga världen där spindlar är små och inte jagar mig så har det börjat bli dags att julpynta. Jag har mina adventsstakar(låter rätt snuskigt egentligen)men jag saknar dock ett par stjärnor att hänga i fönstren, jag skulle vilja ha ett par röda så det blir riktigt juligt. Fast idag när jag var och kollade på cervera så insåg jag en sak, det var nämligen så att det hängde julstjärnor i skyltfönstret och på dessa stjärnor så fanns det en prislapp. Det fanns två röda en stor för 79 kr och en liten för 119 kr båda priserna var överkomliga. Vidare efterforskningar visade dock att det bara var överhöljet som var gjort av papper som ingick. Helt plötsligt så var inte priset sådär överkomligt längre 119 kr för stjärnformat rött papper är på något sätt fel, särskilt då man måste köpa till elkabel och lampa...

Nu kan jag ju inte ens prata i telefon...

Det var väl oundvikligt? Till slut så hann förkylningar ifatt även mig. Det har dock varit en ganska mild variant denna gång men nu har jag börjat bli hes så det är knappt att jag kan prata med någon, det är faktiskt så illa att jag knappt kan höra vad jag själv säger när jag pratar med mig själv. Det är lite synd faktiskt för det är ju ändå rätt trevligt att prata med folk, fast det är ju lättare att förstå en hes person om man har honom framför sig jämfört med att prata med honom i telefon...

Imorgon hoppas jag att jag är bättre men jag är osäker vad gäller att jobba på orient, för säga vad man vill men att stå vid ett het stekbord brukar inte vara bra för förkylningar...

Vad man inte har i huvudet...

Det får man ha på fötterna. Jag har ett litet problem jag vill nämligen inte erkänna för mig själv att hösten är här på riktigt. Detta gör jag genom att fortfarande ta på mig mina sommarskor och vad man nu kan tro om dom så är dom inte vattentäta vilket märktes med klarhet idag. Ösregn är inte bra för mina skor som har många små andningshål. Ja ja vi får hoppas att jag lärt mig min läxa (slår vad om att jag inte gjort det dock) och att detta var sista gången jag fick gå hela dagen med blöta fötter...

Vad sägs om en maskerad?

Jag har funderat en hel del på masker på sistone, masker som vi människor bär varje dag, sådana masker vi skapar åt oss själva, ni vet den där sorten som vi döljer oss bakom när vi inte vill att världen ska se oss. Jag skulle vilja kunna skriva här att jag själv inte har några masker på mig att jag är helt masklös när jag möter världen men det skulle inte vara sant för jag och varenda annan människa här i världen har masker som den döljer sig bakom. Det är väl så att ju fler du har desto säkrare är du men samtidigt så är väl den som bara har ett fåtal väldigt säker i sig själv...

Det är lite konstigt med självskapade masker för olika masker kommer fram beroende på situationen. Om du skäller på någon eller själv får skäll exempelvis eller om du ska visa dig stark eller svag för den delen. Man har olika masker beroende på vem man träffar och pratar med. Man har ju en mask om man pratar med sina föräldrar och en helt annan mask om man sitter och snackar med polarna, eller med flickvännen/pojkvännen eller med helt okända människor på stan...

Ju närmare man står någon desto färre masker fast inte alltid, masker mellan närstående har en tendens att stelna och bli fasta. Vad det beror på är väl olika faktorer, kanske är det bara så enkelt att det alltid är lättare att behålla masken på. Det är nog det stora skälet till varför det är lättare att prata med en ny bekantskap kontra en gammal vän ibland. Där de gamla maskerna hindrar en så låter en ny bekantskap en att själv kontrollera sin mask eller snarare skapandet av den...

Jag försöker att ta av mig mina masker oftare och visa mig som jag är för de som står mig närmast men det är svårt. Det finns fortfarande masker som jag inte vill eller kan ta av mig. Vissa masker vet jag ens inte om dom finns kvar längre och jag kommer inte få veta det förrän den sätts på igen. Dock skulle jag vilja tro att jag iaf har fått bort den där masken som jag gömde mig bakom när jag inte kunde erkänna för mig själv att jag gillade någon, (och här menar jag flickor) det var samtidigt den masken som gjorde att jag aldrig kunde berätta vad jag kände för dom (flickorna alltså)...

1000!!!

Nu vi skola fira de tusende, med trumpet och tuba vi spela för att vår glädje visa. Detta tusende , detta millenium på nätet så stort. Aldrig vi få detta jubileum åter, aldrig nå tusende igen. Men inga ledsna miner bland er och mig för detta, näe vi ska fira och glädjas och inte förglömma att läsa det första inlägget på milleniumet. Så med glädje säger jag er det tusende är för alltid bakom oss men imorgon är en annan dag och då möts vi igen med nya steg mot framtiden...



Ja kan man fira på något annat sätt än med Cliff Richards?