Att göra

Idag ska jag sälja biljetter!

Visuelliserad Frukt!

Jag kan förstå morötter, gurka, bananer, squash och (aubergine) men vattenmelon? Jag menar vattenmelon?

Överkänslig?

Ja jag måste erkänna att jag blivit det de senaste åren, inte när det gäller mig själv. Det är snarare när jag har att göra med min familj och mina vänner, de människor jag bryr mig om helt enkelt. Det tar sig uttryck i att jag överdriver med att fråga hur dom mår eller hur det går med dom. Jag tror helt enkelt att jag försöker förebygga saker. Eftersom jag inte brukade göra så förrän efter att min mamma fick sin hjärnblödning kan man nog finna roten till denna överkänslighet där, sedan att min pappa blev inlagd på sjukhus för en befarad hjärnblödning ett par månader efter att min mamma fått sin hjälper inte heller. Att det sedan inte var en hjärnblödning förändrar ju inte hur jag upplevde situationen och för att ytterligare förvärra mitt sinnestillstånd så var min dåvarande flickvän självmordbenägen och det är ju ett läge då man måste hålla sig på tårna. Så om det finns nån därute som tycker att jag är överdriven så får ni nog stå ut med det. Bara ni inte får en sticka i fingret eller att ni bränner er på kastruller eller skaffar andra småskador kiommer allt nog att gå bra, även om det i såna lägen kliar i mina fingrar att ringa 112 och ha ett riktigt utryckningslarm.

Det var då själva fan!

Inatt har jag överanalyserat ett sms som jag fick igår! När jag kom på mig själv med att analysera kändes det som om jag lika gärna kunde köra huvudet i en betongvägg eller slänga av mig alla mina kläder och dansa naken i månens sken. Ibland blir jag helt enkelt trött på mig själv.

Four down, three to go

Jo så är det. Vi har nu klarat av vår fjärde föreställning och det känns som om det går bättre och bättre även om vår regissör/ljudtekniker inte var nöjd med ljudet idag. Vi pratade inte tillräckligt tydligt och artikulerade inte som vi ska (vi försöker ju tänka på Sarhas mamma och vill ni veta varför får ni helt enkelt fråga). Egentligen borde jag kanske klaga på att hon aldrig är nöjd men jag vill faktiskt inte ha en regissör som är nöjd, jag tar hellre en regissör som klagar och går på för då kan man alltid bli bättre och inte riskera att hamna i slentrianens klor, för om vi hamnar där kommer kvaliteten att sjunka eller rent av att stördyka tillochmed.
Sen måste jag återigen säga att regissören är fantastisk, hon har varit det limmet som hållit ihop föreställningen (jag kan naturligtvis inte säga detta till henne personligen, då finns ju risken att hon skulle tro att jag gillar henne och så kan vi inte ha det!). Det är dock intressant att hon själv blir så nervös av att stå på scen så hon måste skriva fusklappar till introduktionen av föreställningen. För oss som står vid sidan av låter det jättebra och vi vet att hon egentligen inte behöver vara nervös, dock ska sägas att det väldigt sällan hjälper att någon annan berättar det för en när man är i det läget. Nervositet är ju något man måste handskas med själv och man är ju också den ende som kan "besegra" nervositeten!
Nu är det iaf tre föreställningar kvar, två på Boulonger nästa helg och den tredje i mitten av maj under Spex-SM i Örebro. Vad gäller de två föreställningarna nästkommande helg är det lugnt (slentrianen tar över här märker jag) för vi kan den så bra (ni förstår vad jag menar), vi behöver inte oroa oss för föreställningen (och där störtdök den). Jag är däremot lite mer orolig för SM, inte för själva det vi sätter upp (jag litar ju på vår regissör) men snarare det faktum att medlemmarna i spexet inte verkar åka dit för att vinna, det verkar som om dom är resignerade över våra chanser. Att det finns bättre uppsättningar än vår är nog ingen omöjlighet men att redan ha bestämt att vi inte kommer att vinna är ytterligare ett sätt att få slentrianen att komma insvepande, målet är ju att göra en så bra föreställning som möjligt i Örebro och för att nå dit tror jag att vi måste tro mer på vår egen förmåga och mindre på andras förmågor.

Det är officiellt

Med sömnlöshet kommer galenskap. Jag har alltid tyckt att människor som diskar på natten är galna, nu har det dock hänt mig så per definition är jag galen eller möjligtvis bara lite tokig. Jag får väl hoppas att jag inte stört mina grannar för mycket! En annan reflektion är den att vid såna här tillfällen är det för väl att man är singel, min nyfunna galenskap drabbar bara mig helt enkelt.

Star Wars eller Fan, det här kommer att bli kul!!!!!!

Då var det bestämt. I sommar ska vi filma vår Star Wars fanfilm. Detta innebär att jag måste börja skriva på det manuset som har legat nere ett par år. Jag och Mojje ska tydligen regissera hela grejen så vi kommer snart att ragga folk, allt från skådisar, rekvesita och kostym till animatörer. Vi har ju redan en green screen och nu pratar vi om att bygga en kran på ca fem meter med tre axlar. Funderar på att bygga en steadycam också, vi kommer behöva det då jag gärna ser lite rörelse i filmen, och skakig handhållen kamera är inte ett alternativ som vi ens kommer att överväga. Dogma funkar i vissa lägen dock inte när det gäller sci-fi filmer. Det är glädjande att faktiskt få göra "riktig" film igen och inte bara få filma rock konserter, måste säga att jag har saknat detta väldigt mycket. Kan nästan säga att det är en dröm som går i uppfyllelse.

På tal om drömmar http://www.youtube.com/watch?v=0h_ifrP1WaE
det är aldrig fel att pröva sina vingar