Jag har tappat bort min inspiration, jag hade den i somras, då var det som en kaskad av pulserande energi men sen kom hösten och på ett litet nafs förlorade jag den. Och nu, nu kan jag inte få tillbaka den, hur mycket jag än kämpar. Jag märker att jag blivit mer tungsint nu när den är borta eller egentligen har jag väl alltid varit tungsint men jag har nog alltid dolt det bra. Jag tror att ljus och mörker bara är olika sidor på samma mynt och kanske är det så att livet helt enkelt singlar slant om vilken sida som ska vara uppåt varje dag. Ibland känner jag dock nästan ett tvång av att vara glad eller kanske snarare att inte vara nere, bli arg, ha ångest eller att gunga båten. Trots detta tror jag nog (tyvärr) att den mörka sidan av mitt mynt nog snarare är grått till färgen och då antagligen ljusgrått men lite vemod tycker jag fanimej att jag har rätt till...
Och vem vet kanske kan jag få tillbaka min inspiration nån gång i framtiden...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar