Stramar är ett bra ord...

För att beskriva hur jag känner mig och mår, det stramar i bakhuvudet och fortsätter ner över nacken och mot ryggen i höjd med skulderbladen. Jag känner dock ingen smärta det värsta är fortfarande att det känns som om det är lite fel på kroppens balans, som tur är så är den inte så dålig att jag ramlar omkull...

Ont...

Idag har jag träningsvärk i ben och ljumskar för att inte tala om smärtan i ryggen men det blir ju så när man springer in i dörrhandtag med ryggen före. Så nu sitter jag här och lider, ja åtminstone litegrann det känns ju inte lika mycket när jag sitter still. Jag hoppas bara att det har släppt tills imorgon då Simon ska rida på mig för att inte tala om allt ramlande som jag kanske kommer att göra, ja ja det är två föreställningar kvar ljumsken får helt enkelt tåla det...