When life gives you lemons, make... eh... blueberry ice cream!

Livet är inte alltid enkelt hur mycket man än försöker, saker som händer är inte alltid planerade och utfallet kan ibland bli bra mycket värre än man någonsin förväntade sig. Någonstans vandrar man ändå vidare i livet och det enda som finns kvar är minnen och i vissa fall ångest. Jag funderar ibland på hur det kom sig att vi hamnade där vi hamnade, tiden är dock inte en vän till minnet och minnets klara bilder tar med tiden formen av suddiga rester som inte längre är så klara som dom var förr. Jag tror ändå att jag har svaret. Vi förstod aldrig hur illa däran jag var, vi förstod nog aldrig att jag VAR illa däran överhuvudtaget. Istället levde vi i en känslomässig berg- och dalbana med höga berg och djupa dalar i en evig loop. Tittar man tillbaka kan man förstå varför det blev som det blev och nu när jag är som jag ska vara igen är du inte här längre...

Jag saknar dig...