torsdag, oktober 28, 2010

Ibland så undrar man ju...

Jag tänker ibland att jag överarbetar situationer, särskilt med människor som jag har kommunikationsproblem med, det känns ibland som att jag kämpar i motvind och då försöker jag lösa det genom en kvantitet före kvalitetmetod. Grejen är den att jag skulle vilja ha lite av den där överarbetartendensen just nu. Jag sitter nämligen just och pluggar inför en tenta imorgon (eller idag beroende på när ni läser detta)och jag skulle verkligen behöva överarbeta den här situationen. Pluggandet har som ni säkert förstår inte gått sådär jättebra, tyvärr har jag fortfarande väldigt svårt att ta till mig vad som står i kursböcker och för att vara riktigt ärlig så är det lite ironiskt eftersom jag läser till bibliotekarie. Men så är det ibland... Ja ja det kommer säker gå bra ändå och utifall att det inte gör det så är det ju bara göra om det... :)

onsdag, oktober 27, 2010

Jag har vaknat ur min dvala...

Jag läste rubriken "Näe jag är inte död..." på en blogg som jag brukar läsa. jag gillade den rubriken, jag gillade den så mycket så jag funderade ett tag på att stjäl... kopiera den och använda den som rubrik när jag började blogga igen. Den rubriken sa egentligen allt om hur det kändes för mig ang min blogg, det fanns liksom inte någon ork längre att skriva dagligen eller ens månadsvis. Lite kändes det som att jag dött en död av det virtuella slaget, det är som ni alla vet en värre död än att dö på riktigt. Förut sa man alltid till de sörjande (tänk lejonkungen) att den döde skulle leva kvar inom dom, nu förtiden så säger man istället att den döde kommer leva kvar på internet. Det är först när vi inte kan googla personen som dom är borta för evigt...

Och även om jag kan känna en viss bitterhet över att jag inte kom på just den rubriktiteln själv så måste jag nog säga att det ändå var den som gjorde att jag vaknade ur min bloggdvala. Nu sitter jag här och tänker att om jag bloggar ofta så kommer jag att leva på internet. I någon gammal server kommer jag att leva för evigt och där i ett litet bortglömt hörn av internet kommer vi åter ses mina kära vänner! Sen när tillräckligt med tid gått så kommer mitt virtuella jag antagligen utvecklas till en tänkande varelse, kalla mig Martynet och ta över världen med massor av robotar och Arnold Schwarzenegger. Så tack Sarha för att du väckte mig ur min dvala och ger mig en möjlighet till evigt liv... :)

Jag tror Alphaville säger det bäst...

En dedikation till Markus...

Som tack för att jag fick vara del av Markus topp5lista så tänkte jag att jag helt enkelt tackar genom att dedikera en sång till honom. Markus denna är till dig...

tisdag, oktober 26, 2010

Det där med exet och den nya flickvännen...

Jag är en stor konsument av böcker, jag är vad man skulle kunna kalla en allätare vilket i det här fallet innebär att jag gillar alla möjliga sorters genrer. Som allätare kan det dock vara svårt att jämföra böcker, särskilt såna som just är i olika genrer. Jag har dock insett att jag börjat göra det omedvetet, jag liknar det vid att berätta för sitt ex hur fantastisk den nya flickvännen är. När jag läser en bok så är den fantastisk, visst finns det saker man stör sig på men man älskar den ju ändå, sen tar den slut och så saknar man den etc etc. Sen hittar man en ny men den är kanske inte lika bra, den saknar djup eller handling. Eller så är den ännu mer fantastisk än den tidigare boken och man inser hur mycket bättre den är...

Om man pratar med sitt ex om sin nya flickvän så är det ju i huvudsak för att antingen göra exet svartsjuk, eller för att förklara för henne hur mycket sämre hon är kontra den nya flickvännen. Eller ja när jag gör det så är det i huvudsak för att göra exet svartsjuk. Detsamma gäller ju böcker, testa så ska ni få se, berätta för era böcker vad ni tycker om dom eller varför den nya boken är bättre, eller tom hur fylliga den nya bokens pärmar är, möjligheterna är oändliga. Ni anar inte hur terapeutiskt det är (att prata med böckerna alltså, inte exflickvänner)... :)